mamma.narcsurvivor.blogg.se

Hallå

Hoppas allt är bra med alla. 

Här är det bra men väldigt trött. Pierre har varit borta nästan hela helgen så jag har varit ensam med barnen. Det har gått bra, förutom natten till idag. Majken skulle sova inne hos min mamma så jag och Theo fick sova själva en natt. Det gick bra fram till klockan var 1 och jag vaknade av att Majken skrek. Jag gick in och mamma hade inte lyckats få henne lugn. Så jag tog henne och efter en stund blev hon lugn. Visade sig att hon blivit snuvig och det var nog därför hon vaknade. Jag använde nässpray och nässug och sen somnade hon efter en stund. Men efter en timme vaknade hon igen och sen somnade hon om och så höll det på till klockan halv 6 då hon vaknade helt. Hon fick ligga och prata lite och vid halv 7 och då gick jag in med henne till min mamma. Hon hade sagt att det gick bra så hon fick skylla sig själv. Sen gick jag in och la mig igen. men vid halv 8 valde Theo att gå upp så då var det bara för mig att gå upp också. Sen under dagen har vi rensat bland barnens ytterkläder. Det är typ inte gjort sen förra året så det var dags. Var en del vi fick ta bort men också en hel del vi hittade som vi inte visste att vi hade till Theo. Så nu kan vi stryka vissa saker från dagislistan. Och lägga till vissa saker. Sen har vi busat och lekt och myst. Sen var det dags att göra oss klara och åka till Handen. Va tvugna att åka dit för att hämta ut medicin samt köpa nässpray till Majken. Och blöjor till Theo. Dom har hans blöjor här men dom kostar ganska mycket mer här än i Handen så det är alltid bättre att åka dit och köpa. Så passade vi på att möta upp Pierre också och vi köpte även en ryggsäck till Theo inför dagisstarten. Dne är ganska så stor på honom men det är lite gulligt att se.

 

Förut när jag tittade på Theo när han satt och lekte så brast det för mig. Jag bröt ihop och började storböla. Jag har verkligen sån ångest över inskolningen. Jag vet ju att det kommer vara jättebra för honom och även för mig. Jag kan inte aktivera honom på det sättet han behöver längre. Han behöver mer än vad jag kan ge honom och det kommer dagis att ge honom. Men det är så sjukt jobbigt att släppa taget. Jag har ju varit hemma med honom i snart 2 år. Min lilla kille. Det kommer vara så konstigt och tyst utan honom. Visst jag har Majken kvar hemma och henne att ta hand om men det kommer vara så konstigt utan Theo. Även om han är redo att börja dagis känns det som om jag inte är det. Dock känns det som om jag aldrig kommer vara det så jag får nog bara bita ihop och göra det här. Nu är det ju Pierre som ska ta inskolningen och inte jag tack och lov. Han har tagit ledigt i två veckor och det är skönt. Samt att han har berättat för dagiset att jag har ångest och tycker det är jobbigt. Så dom vet det. Och jag tvekar på att det är första gången dom har haft en mamma som mig där. det är nog rätt så normalt att känna så här som mamma. Som en vän skrev, jag lämnar det finaste och mest värdefullaste jag har i händerna på folk jag inte känner och går därifrån. Det låter ju helt stört när man tänker efter. Mamma berättade att hon kände också så här vid varje inskolning, men hon hade inte oss hemma så här länge som jag haft Theo hemma. Vi började på dagis mycket tidigare än vad Theo gör. Men men. När både jag och Theo vant oss så kmmer det nog bli bra tror jag. jag måste bara försöka att komma över ångesten. Det kommer vara tufft. Jag kommer att gråta. Dock inte inför Theo såklart. Även om han gråter när jag går därifrån så får jag inte gråta. Jag får helt enkelt bita mig hårt i läppen eller nåt. Men bra kommer det bli både för mig och för Theo pch Majken och även för Pierre. 

 

Jag har nu sålt ännu fler av mina älskade sjalar. Har släppt taget om en av mina absolut favoritsjalar. Min älskade gås. Men jag använde den inte så den får kärlek hos någon annan. Sen har jag sålt en sjal som jag inte ens använde. Sen har jag bytt en sjal mot ett sele. Sålde mitt manduka sele då jag hur jag än gjorde fick så ont i mina axlar. Men nu har jag en beco igen och dom älskar jag. Har inte hunnit använda det än men ska nog testa imorgon. Sen har jag faktiskt köpt mig en sjal. En helt underbar sjal. Åh jag längtar sååå tills den kommer. Den borde komma på Tisdag senast. Eftersom jag sålt så många så tyckte Pierre också att jag kunde få köpa denna. Åh vad jag längtar. 

Sen skulle jag betala av sista avbetalningen till en tjej men banken strular så alla mina autogiron och allt försvann och slutade fungera. Men gick till banken och fixade det, men dom sa dock att det kunde ta en dag extra, men jag hoppas pengarna kommer in till henne imorgon.Annars kommer dom på tisdag i alla fall. Sen har jag en sjal som jag suktar efter men vi får se. Om jag får mina tre som jag har till salu nu sålda (eller en av dom i alla fall) så kommer jag köpa denna. Eller om jag hittar någon som vill byta med mig. Jag byter ju som sagt väldigt mycket på den här sidan. Men det är så roligt. Det här har verkligen blivit en hobby för mig och jag älskar det. Otroligt nog har jag inte lagt ner så mycket pengar på det heller. Just eftersom jag bytt till mig det jag vill ha. 

 

Jag satte csn på plats häromdagen också. Jag fick avslag och blev nekad bidrag och lån pga av något larvigtt och felaktigt så jag ringde dom och första jag pratade med höll med besluten men andra jag pratade med förstod att det var felaktigt och ändrade det direkt. Så jag kommer få csn. Känns så sjukt bra. Nu i veckan någon gång får jag första utbetalningen på en hel del faktiskt. Känns väldigt bra. Jag känner verkligen att vi börjar komma på fötter igen när det kommer till ekonomin. Jag har inte alls ångest längre när räkningarna kommer. FÖrutom då och då såklart men det har nog alla. Har dock fått en räkning som är så felaktig och den ska jag bestrida. Sist jag besred en felaktig räkning gick det dock till kronkalle ändå men tillslut vann jag och allt drogs tillbaka. Så jag hoppas inte det går så långt den här gången. Det är en räkning på något som jag absolut INTE beställt. Vet inte ens vad det är. Och det är inte först agången jag får såna räkningar. Men den ska bestridas i alla fall så får vi se sen. 

 

Min första psykologi uppgift är klar och inlämnad också. Vi hade egentligten hela den här kommande veckan på oss men jag gillar att vara ute i god tid så jag gjorde den direkt . Nu kan jag ägna veckan åt att läsa alla andra uppgifter och diskutera och kommentera. Kursen har inte dragit igång än ordentligt, men det gör den nog i veckan. Ska bli så roligt och jag ser verkligen fram emot det. Håller redan på att söka till flera kurser direkt efter denna är slut. Eller kanske lite innan denna är slut för att få behålla csn. Vill läsa upp kärnämnerna tänkte jag. Så håller på att leta rätt på bra kurser nu. Sen har jag hittat andra kurser jag vill läsa men dom kostar tyvärr så vi får se om jag får ihop så jag kan läsa dom. Vore verkligen toppen om det gick. Skriver inte ut vilka det är fören det är helt klart. 

 

Nä nu ska jag försöka sova. Är en ny dag och en ny vecka imorgon. Jag hoppas verkligen Majken sover bättre inatt än vad hon gjorde natten till idag.... 

 

Hoppas ni haft en rolig läsning... =) 

önskar er alla en fortsatt trevlig kväll/natt.. 

 

Puss hej

Hej.

 

Idag är jag otroligt tankspridd. Jag ve inte riktigt vad jag har i huvudet idag faktiskt. Det är som att mitt huvud är proppfyllt med tankar och känslor som vill ut, men samtidigt känns det som om jag inte alls kan få ur mig någon alls. Så om detta blir ett rörigt inlägg så ber jag om ursäkt redan nu. Men ibland får man skriva såna inlägg också. 

 

Idag gick Pierre tillbaka till jobbet efter två veckors ledighet. Dom här två veckorna har gått sjukt snabbt tycker jag. Jag hade önskat att han hade haft npgra veckor till semester men det är som det är. Vi hade inte råd att han var ledig mer än så här och sen behövde han spara några semesterdagar tills vi ska skola in Theo. När det nu blir. Han har ju inte fått plats än, men det blir förhoppningsvis någon gång i höst eller som senast i januari. Jag hoppas på så snart som möjligt, men det återstår att se. Jag har både ångest inför hans dagisstart samt att jag ser väldigt mycket fram emot det. Tanken på att inte ha min kille hemma får mig ibland att må illa och ångesten smyger sig på. Men så kanske det är för alla föräldrar. Jag önskar att vi kunde ha båda barnen hemma hur länge som helst och att jag var hemma med dom. Att vi hade råd med det. Men det har vi inte. Så tyvärr måste båda barnen tillslut börja på dagis. Jag har fått höra av vissa hur dåligt av oss det är att ha T hemma när han snart är 2 år. Jag tycker inte det är dåligt. Jag håller honom aktiverad och han får träffa andra barn. Han får vaar ute och leka och han får allt det han skulle få på dagiset, förutom att vara ifrån mig då såklart. Har också fårr höra att vi måste få honom att sova i sin egna säng. Men där känner jag att det är endast upp till oss. Jag älskar att ha Theo i vår säng. Jag älskar att vakna upp på natten och titta på honom. Visst ibland saknar jag att bara ha Pierre bredvid mig men det är något speciellt att samsova med sina barn. Majken har sovit i sin säng sen födseln så hon kommer fortsätta med. Dock var det ju så med Theo också. fram tills han var 8 månader. Då plötsligt fick han nattskräcken och började sova med oss. Så jag hoppas ju inte att det kommer till Majken också. Hoppas verkligen hon slipper nattskräcken. Än så länge är Theo och Majken ganska så oliak så det håller förhoppningsvis i sig. Vi får se. Skulel bli väldigt trångt med alla fyra i sängen känner jag. Haha. Men det är väl så det komemr bli tillslut. När barnen blir större. Men men. Nu är det som det är. 

 

Vad mer har jag i mitt huvud just nu då. Massor men samtidigt ingenting. Idag har det varit en sån där dag när det kommer till min ångets och mina ätstörningr. Min självkänsla är i botten. Men det är väl inget ovanligt. Men det är jobbigt. Fruktansvärt jobbigt. Att vakna på morgonen. Titta på sina barn och faktiskt må bra.. Men så går man upp och tittar på sig själv, på sin kropp och känner sig bara ful och tjock och äcklig. Det är hemskt. Det finns dom mornar som jag absolut inte känner så, men vissa dagar vaknar jag och mår så dårekt. Jag visar det itne för någon. Jag äter som jag ska på dagrna. Jag sitter altlid och äter frukost med Theo. Oftast samma som han äter. Vi äter alltid lunch tillsammans. Oftast samma, men iblnad lite annorlunda. Jag äter nästan alltid middag. Så det är inte så att jag inte äter, för det gör jag. Jag älskar mat. Jag älskar att laga god och nyttig och även onyttig mat. Men jag hatar det maten gör med mina känslor. Eller det som maten gör med min kropp. Jag ser det nästan direkt när jag fått i mig maten. Konstigt nog. Det kanske ni inte tror på, men för mig och i mina ögon så ser jag vart maten hamnat. Det är säkert inte så, men det är så jag ser på det. Det blir bättre och bättre. Vissa dagar. Men vissa dagar är det hemskt. Jag har bättrat mig markant när det kommer till tabletterna jag tog för att bli av med maten. Förra veckan gick det som mest fyra dagar innan jag tog några. Dock mådde jag inte så bra då, men jag kände mig jävligt stolt över mig själv som inte tog några på flera dagar. Igår tog jag sen för första gången på nästan en vecka. Sen idag igen. Varför. Ja det vet jag inte. Det bara blev så. Det är en tuff och svår sjukdom jag har. Även fast vissa dagar är helt underbara, eller snarare dom flesta dagarna numer är underbara och jag mår ganska så bra så dom dagarna då jag mår så här. Dom är hemska. Jag är så tackasm över det stöd jag får och fått från min familj och mina vänner. När jag tittar på mina barn så känner jag en sån stark längtan till att bli helt bra. Dom är mitt allt. Dom betyder allt för mig och jag vill vara en bra förebild för dom. Jag vill lära dom att mat inte är farligt och att man ska vara stolt och glad över hur man ser ut. Men för att göra det måste jag höja min egna självkänsla. Jag måste lära mig att älska mig själv. <och jag har en bit kvar till dess. Men jag är på god väg till det i alla fall. men men. Jag vill bara kunna ta på mig vad som helst i klädväg och må bra över det. Jag vill kunna känna mig snygg i kläderba jag har i min garderob. Jag vill kunna köpa nya kläder och känna mig vacker och snygg i dom. O ja jag vet att jag skrivit det många gånger förut. Men det är ju det som är den här sjukdomen. Att jag måste upprepa mian tankar om och om igen tills jag inte tror på det själv eller tills jag just tror på det själv. Jag måste intala mig själv att jag är snygg och vacker precis som jag är. Så om det är det som krävs att jag bland annat måste skriva det här om och om igen så gör jag det. 

 

Jahapp, då har jag avverkat två ämnen än så länge i detta inlägg. Vad mer ska jag skriva om då. 

 

Jag har sålt några till av mina sjalar nu. Eller jag har sånt två mei tais som jag aldrig använder. Den ena är för liten för mina barn ändå. Sen har jag sånt en väska som man sätter fast på ett sele som jag sålde för längesen. Så vi har fått in lite extra pengar nu i slutet av månaden. Alltid bra. Sen har jag/vi även sålt en kaffemaskon som bara stod här. Den var ändå alldels för avancerad för oss så vi vill ha en vanlig hederlig tassimo maskin istället. Hade en sån när vi bodde i vendelsö, men gav bort den till en kompis som behövde den mer än vad vi gjorde då. Detta var dock innan vi fick barn. Haha. Så nu ska vi försöka hitta en sån billigt istället. Sen bytte jag mitt bärskydd mot en bärjacka igår. Helt underbart. Jag ville verkligen ha en jacka att kunna bära i men har inte haft råd så jag köpte ett bärskydd isstället. Men problemet med dom är att man måste ha en stor jacka över då om man ens ska kunna knäppa. Sen blir det ju för varmt för barnet om man har en jacka o knäpper den över bärskyddet. Nä så var det en tjej på sidan som ville byta en jacka mot just ett sånt bärskydd som jag har. Mitt var ju helt nytt och hennes jacka välditg lite använd. Så vi möttes upp på söder och jag testade jackan och den passar utmärkt. Till och med Pierre kommer kunna bära i denna. Kommer bli så bra när höststormarna och vintern kommer. 

 

Så nu har jag bara två sjalar och en mei tai kvar som jag ska sälja. En ringsjal i thaisiden och en gås. Samt en mei tai med asiatiskt mönster på. Sen är det klart. För den här gången i alla fall.. Haha. Jag har dom sjalar jag behöver nu och jag har selen som passar båda barnen. Eventuellt ska jag sälja ett av dom också men det får vi se sen. 

 

Nä nu ska jag lägga Theo. Blev ett inlägg innan läggdags den här gången. Har dock hållt på att skriva detta i över en timme nu. 

 

Skiver nog mer imorgon. 

 

Hoppas alla får en mysig kväll/natt. Det hoppas jag att jag får i alla fall. Imrogon drar kyrkis igång igen. Ska bli så roligt att se vilka föräldrar som är kvar och vilka som är nya. Vilka barn som börjat på dagis. 

 

Natti natti

 

Puss hej

Jag vet inte varför jag är så jäkla trött. Måste verkligen beställa en tid till läkaren så jag får kolla mina värden. Jag använder ju inte plåstren just nu utan har gått tillbaka till tabletterna då jag tyvärr inte har råd att hämta ut plåster för 400 kr just nu. Men om en vecka har jag det så då får jag göra det. Så möjligen att jag är så trött beror på tabletterna, men jag vet inte. Har inte blivit trött av dom tidigare så jag tror mer på att det beror på min sturma. Ni som inte vet vad struma är så googla. Jag orkar inte förklara förutom att det är en ämnesomsättnings sjukdom och jag måste ta tabletter varje dag pga det. 

Idag kom ett paket från HM också. Glad jag blev. Var två nya dra på lakan till sängen samt en typ förvaringskorg där jag ska ha mina sjalar. Sjalarna gick ner utan problem, mina Mei tais gick också ner utan problem, men våra selen gick inte ner. Får nog skaffa ytterliggare en sån för dom. Känner att istället för att dom ska ligga ihop tryckta och bli dammiga i en garderob vill jag ha dom snyggt i en korg. Man kan stänga den också så dom blir inte dammiga där. Det är massa döskallar på den så jag tycker det passar. 

 

Alltså jag är verkligen besatt av sjalar. Sitter och läser på min sjalsida hela tiden p facebook och blir suktad att köpa flera. Men har inte råd och har inget behov av flera. Inte fören jag sålt av några av mina. Har väl tre eller fyra annonser ute just nu. Har jag inte fått något svar på dom imorgon kommer dom åka upp på blocket samt på andra facebook säljarsidor. Känner att dom gör ändå ingen nytta här när dom inte används så varför inte sälja dom då till någon som kommer ge dom betydligt mer kärlek än vad jag gör. Jag har använt dom det är inte det, men Majken börjar bli för stor för två av dom och den tredje ligger mest .Så jag ska sälja dom. Ska också sälja en väska/ryggsäck. En som hör ihop med ett ergobabysele. Dock har vi sålt selet för ganska längesen men inte vväskan. Vi har använt ryggsäcken. Funkar jättebra som vanlig ryggsäck. Man får plats med sjukt mycket saker i den. Men nu hänger den mest på en krok så den vill jag sälja också. 

 

Jag tycker bara det är tråkigt att det är så varmt så jag kanppt kan bära. Samt att jag har ont. Men nu kom Pierre in och berättade att han beställt mina plåster. På faktura så jag kommer få dom om typ två dagar. Toppen. Då kan jag börja bära igen. Majken älskar det och Theo börjar gilla det mer och mer. Majken somnar nästan innan man ens knytit klart. Sen ska jag ju på sjalträff på fredag så då är det ju perfekt om jag kan få vara smärtfri också. Ska bli så kul med sjalträffen. Jag hoppas att jag får lära mig att knyta på rygg. Kan få upp henne i mei tai och i selen på ryggen men inte i sjal än. Jag vågar liksom inte. Har skrivit förut att jag ska be Pierre hjälpa mig men han har ju ingen aning om hur man gör. Så jag låter hellre någon annan hjälpa mig. Jag hade en tjej här ute som visade mig och hjälpte mig en gåmg att knyta på ryggen, men jag vet inte varför jag inte ber henen igen. Nu har jag dock tagit bort henne och många andra från facebook och då pratar vi inte lika mycket. Varför jag gjord det är ju pga att folk här ute snackar och att jag inte vet vem jag kan lita på eller inte lita på längre. Jag/vi har våra misstankar som sagt om vem/vilka det är som snackat  men ändå. 

 

Det är hemskt att inte kunna lita på folk. Framför allt när man bor på ett sånt litet ställe som Dalarö. Alla känner alla. Alla vet vilka alla är nästan. Eller så kanske det inte är längre då många nya kommit hit nu, men alla "äkta" dalarö bor om man säger så. Dom flesta som bott här ett tag vet vem jag är till exempel. Jag har aldrig varit populär här ute. Nu kan jag ta det, men när jag var yngre var det inte så roligt. Är inte roligt att bli "mobbad" i vuxen ålder heller, eller få onda och elaka blickar av samma människor nu som då. Det gör faktiskt fortfarande ont i mig. Men nu kan jag hantera det på ett annat sätt mot vad jag kunde då. 

 

När jag växte upp här ute blev jag utsatt för både det ena och det andra. Det är hemskt hur barn/ungdomar kan vara mot varandra. Så grymma. Elaka, hemska. Usch. Vissa ord och sånt kan jag fortfarande höra ibland. Blickarna jag fick då och som jag av vissa fortfarande får. Men som sagt. Nu är jag vuxen och kan ta det på ett annat sätt. Nåde den person som är elak mot mina barn i framtiden. Eller nu. Att gå på två oskyldiga små barn på under 2 år. Det är så fegt så det finns inte. Att kränka två små barn på det sättet. USCH! Men nu räcker det. Imorgon kommer det hända saker. Skriver inte ut mer här om vad, men imrogon kommer det hända saker i alla fall. För nu har jag fått nog. 

 

Jaja, nog om det där nu. 

Vet inte vad jag ska skriva mer nu faktiskt. Är ganska så trött. 

Jo jag kan berätta att om en eller om det är två veckor ska jag ju börja plugga. Det ska bli roligt. Psykologi 1 och 2 ska jag läsa på distans. Ser verkligen fram emot det. Har aldrig pluggat på distans förut men det ska bog gå bra. Eller jo jag har pluggat på distans , men bara lite då. När jag var gravid med Theo. Sista månaderna fick jag plugga på distans då för att jag var sjukskriven. Men det gick så där. Att plugga teckenspråk på distans är inte det lättaste faktiskt. Menmen, jag  ser i alla fall verkligen fram emot den här kursen. Den håller på fram till jul ungefär. Böckerna har jag redan. Har dock inte haft tid att läsa dom än, men ska dra igång med det imorgon. Man måste inte ha läst dom innan, men jag känner att jag vill ha gjort det så jag har lite kött på benen då jag faktistk har två små barn hemma också. Men jag ska klara det här galant, det är jag helt säker på. Åh det ska bli så kul. 

Sen har jag och Pierre pratat om jag ska skaffa ett extra jobb. Det får nog bli efter jag har pluggat klart isåfall. Möjligen att Pierre får vara föräldrarledig ett tag och jag jobba. Men det får isåfall bli nästa år. Vi får se. Förhoppnngsvis börjar Theo dagis inom en snar framtid så då kommer det bli lättare här hemma och jag har mer tid över. Men till en början blir det nog bara ett extra jobb så som kvällar och en del helger. Men vi får se. Inget är bestämt än. 

 

Nä nu börjar ögonen gå i kors här. Kanske dags att krypa ner i vår nybäddade säng bredvid min son nu. 

 

Skriver mer imorgon.... 

Ha en fortsatt trevlig kväll/natt...

 

Puss hej