mamma.narcsurvivor.blogg.se

Hallå

Hoppas allt är bra med alla. 

Här är det bra men väldigt trött. Pierre har varit borta nästan hela helgen så jag har varit ensam med barnen. Det har gått bra, förutom natten till idag. Majken skulle sova inne hos min mamma så jag och Theo fick sova själva en natt. Det gick bra fram till klockan var 1 och jag vaknade av att Majken skrek. Jag gick in och mamma hade inte lyckats få henne lugn. Så jag tog henne och efter en stund blev hon lugn. Visade sig att hon blivit snuvig och det var nog därför hon vaknade. Jag använde nässpray och nässug och sen somnade hon efter en stund. Men efter en timme vaknade hon igen och sen somnade hon om och så höll det på till klockan halv 6 då hon vaknade helt. Hon fick ligga och prata lite och vid halv 7 och då gick jag in med henne till min mamma. Hon hade sagt att det gick bra så hon fick skylla sig själv. Sen gick jag in och la mig igen. men vid halv 8 valde Theo att gå upp så då var det bara för mig att gå upp också. Sen under dagen har vi rensat bland barnens ytterkläder. Det är typ inte gjort sen förra året så det var dags. Var en del vi fick ta bort men också en hel del vi hittade som vi inte visste att vi hade till Theo. Så nu kan vi stryka vissa saker från dagislistan. Och lägga till vissa saker. Sen har vi busat och lekt och myst. Sen var det dags att göra oss klara och åka till Handen. Va tvugna att åka dit för att hämta ut medicin samt köpa nässpray till Majken. Och blöjor till Theo. Dom har hans blöjor här men dom kostar ganska mycket mer här än i Handen så det är alltid bättre att åka dit och köpa. Så passade vi på att möta upp Pierre också och vi köpte även en ryggsäck till Theo inför dagisstarten. Dne är ganska så stor på honom men det är lite gulligt att se.

 

Förut när jag tittade på Theo när han satt och lekte så brast det för mig. Jag bröt ihop och började storböla. Jag har verkligen sån ångest över inskolningen. Jag vet ju att det kommer vara jättebra för honom och även för mig. Jag kan inte aktivera honom på det sättet han behöver längre. Han behöver mer än vad jag kan ge honom och det kommer dagis att ge honom. Men det är så sjukt jobbigt att släppa taget. Jag har ju varit hemma med honom i snart 2 år. Min lilla kille. Det kommer vara så konstigt och tyst utan honom. Visst jag har Majken kvar hemma och henne att ta hand om men det kommer vara så konstigt utan Theo. Även om han är redo att börja dagis känns det som om jag inte är det. Dock känns det som om jag aldrig kommer vara det så jag får nog bara bita ihop och göra det här. Nu är det ju Pierre som ska ta inskolningen och inte jag tack och lov. Han har tagit ledigt i två veckor och det är skönt. Samt att han har berättat för dagiset att jag har ångest och tycker det är jobbigt. Så dom vet det. Och jag tvekar på att det är första gången dom har haft en mamma som mig där. det är nog rätt så normalt att känna så här som mamma. Som en vän skrev, jag lämnar det finaste och mest värdefullaste jag har i händerna på folk jag inte känner och går därifrån. Det låter ju helt stört när man tänker efter. Mamma berättade att hon kände också så här vid varje inskolning, men hon hade inte oss hemma så här länge som jag haft Theo hemma. Vi började på dagis mycket tidigare än vad Theo gör. Men men. När både jag och Theo vant oss så kmmer det nog bli bra tror jag. jag måste bara försöka att komma över ångesten. Det kommer vara tufft. Jag kommer att gråta. Dock inte inför Theo såklart. Även om han gråter när jag går därifrån så får jag inte gråta. Jag får helt enkelt bita mig hårt i läppen eller nåt. Men bra kommer det bli både för mig och för Theo pch Majken och även för Pierre. 

 

Jag har nu sålt ännu fler av mina älskade sjalar. Har släppt taget om en av mina absolut favoritsjalar. Min älskade gås. Men jag använde den inte så den får kärlek hos någon annan. Sen har jag sålt en sjal som jag inte ens använde. Sen har jag bytt en sjal mot ett sele. Sålde mitt manduka sele då jag hur jag än gjorde fick så ont i mina axlar. Men nu har jag en beco igen och dom älskar jag. Har inte hunnit använda det än men ska nog testa imorgon. Sen har jag faktiskt köpt mig en sjal. En helt underbar sjal. Åh jag längtar sååå tills den kommer. Den borde komma på Tisdag senast. Eftersom jag sålt så många så tyckte Pierre också att jag kunde få köpa denna. Åh vad jag längtar. 

Sen skulle jag betala av sista avbetalningen till en tjej men banken strular så alla mina autogiron och allt försvann och slutade fungera. Men gick till banken och fixade det, men dom sa dock att det kunde ta en dag extra, men jag hoppas pengarna kommer in till henne imorgon.Annars kommer dom på tisdag i alla fall. Sen har jag en sjal som jag suktar efter men vi får se. Om jag får mina tre som jag har till salu nu sålda (eller en av dom i alla fall) så kommer jag köpa denna. Eller om jag hittar någon som vill byta med mig. Jag byter ju som sagt väldigt mycket på den här sidan. Men det är så roligt. Det här har verkligen blivit en hobby för mig och jag älskar det. Otroligt nog har jag inte lagt ner så mycket pengar på det heller. Just eftersom jag bytt till mig det jag vill ha. 

 

Jag satte csn på plats häromdagen också. Jag fick avslag och blev nekad bidrag och lån pga av något larvigtt och felaktigt så jag ringde dom och första jag pratade med höll med besluten men andra jag pratade med förstod att det var felaktigt och ändrade det direkt. Så jag kommer få csn. Känns så sjukt bra. Nu i veckan någon gång får jag första utbetalningen på en hel del faktiskt. Känns väldigt bra. Jag känner verkligen att vi börjar komma på fötter igen när det kommer till ekonomin. Jag har inte alls ångest längre när räkningarna kommer. FÖrutom då och då såklart men det har nog alla. Har dock fått en räkning som är så felaktig och den ska jag bestrida. Sist jag besred en felaktig räkning gick det dock till kronkalle ändå men tillslut vann jag och allt drogs tillbaka. Så jag hoppas inte det går så långt den här gången. Det är en räkning på något som jag absolut INTE beställt. Vet inte ens vad det är. Och det är inte först agången jag får såna räkningar. Men den ska bestridas i alla fall så får vi se sen. 

 

Min första psykologi uppgift är klar och inlämnad också. Vi hade egentligten hela den här kommande veckan på oss men jag gillar att vara ute i god tid så jag gjorde den direkt . Nu kan jag ägna veckan åt att läsa alla andra uppgifter och diskutera och kommentera. Kursen har inte dragit igång än ordentligt, men det gör den nog i veckan. Ska bli så roligt och jag ser verkligen fram emot det. Håller redan på att söka till flera kurser direkt efter denna är slut. Eller kanske lite innan denna är slut för att få behålla csn. Vill läsa upp kärnämnerna tänkte jag. Så håller på att leta rätt på bra kurser nu. Sen har jag hittat andra kurser jag vill läsa men dom kostar tyvärr så vi får se om jag får ihop så jag kan läsa dom. Vore verkligen toppen om det gick. Skriver inte ut vilka det är fören det är helt klart. 

 

Nä nu ska jag försöka sova. Är en ny dag och en ny vecka imorgon. Jag hoppas verkligen Majken sover bättre inatt än vad hon gjorde natten till idag.... 

 

Hoppas ni haft en rolig läsning... =) 

önskar er alla en fortsatt trevlig kväll/natt.. 

 

Puss hej

Nu är vi tillbaka i vardagen igen. Pierre har gått tillbaka till jobbet och kyrkis har öppnat igen. Dock är det lite trist då alla som gick där innan sommaren har typ slutat. Alla barnen har ju börjat dagis nu så förra veckan på tisdagen var det bara jag och theo där. Sen kom det en till vars dotter inte ska gå på dagis så hon kommer i alla fall att komma dit då och då. Men jag hoppas det kommer komma fler imorgon. I tisdags kom inte vi till kyrkis då jag var genomförkyld och hade inge nork alls. Men imorgon ska vi dit igen. Det var ändå kul att vara där. Jag fick prata av mig lite med någon annan än Pierre och min mamma. Theo fick leka av sig lite även om han var ensam. Men så kommer det inte att vara länge. Förra veckan så fick vi tips av en granne att det fanns en öppen plats på sagan. Alltså dagiset här bredvid. Det dagiset som vi vill ha Theo på. Det som han började på i våras, men som inte gick då. Så Pierre ringde dit i måndags och fick då beskedet att dom skulle ha möte på tisdagen och att vi skulle få besked antingen på onsdagen eller torsdagen. Det var 80 procent chans att han skulle få platsen. Så i Torsdag så väntade jag på att Pierre skulle ringa mig och berätta. Tillslut ringde han och berättade att Theo har fått platsen. När visste vi inte men så snart som möjligt. Men vi visste inte när eftersom Pierre skulle vara tvungen att prata med hans jobb först. Det är ju han som ska sköta inskolningen så Jag fastade för att vi skulle få vänta i över två månader innan han fick börja eftersom det är 2 månader innan minst som man måste säga till om man ska vara föräldrarledig. Och eftersom hans jobb har klagat lite på att han vabbar mycket så tönkte jag att dom kommer säga två mpnader. Men det gjorde dom inte. Pierre sa ett datum och det funkade bra.Sen idag gick Pierre till sagan och skrev på papper. Så den 15 September börjar min lilla kille dagis. O ja jag vet att det heter förskola nu, men jag kommer alltid säga dagis. Kommer säga till mina barn att det heter dagis också. För när man är 1,5 år är det ingen skola. Då är det ett dagis. Men men. Hur känns allt det här då. Det är en bitterljuv känsla. Jag vet att Theo är redo nu. Jag vet att han kommer älska dagis. Jag vet att han behöver det då han är i en ålder då jag inte själv hemma klarar av att aktivera honom så pass mycket som han behlver. Jag försöker ju, men han behöver mer än det. ch han behöver träffa andra barn mer Så det kommer bli toppen. Men samtidigt har jag värsta ångesten över det hela. Jag har praktiskt taget haft Theo hemma i två år nu. För nästan exakt två år sen blev jag sjukskriven pga graviditeten och var hemma. Sen har jag varit hemma ju. Det kommer kännas så konstigt att inte ha honom hemma ,men samtidigt så kommer jag och Majken ha det bra. Vi kommer kunna åka iväg och träffa folk, åka iväg och bara sitta på ett kafe och fika. Det går ju inte med Theo. Han vill liksom inte sitta stilla. Och när han var så här liten vågade jag knappt åka någonstans med honom ensam. Det kommer jag garanterat att göra nu. Jag komemr bland annat åka till Drottningholm till mammas kusin Kristina som också är mamma ledig. Det tar ca 2 timmar att åka dit med buss och tåg, men det gör inget. Det ser jag verkligen fram emot. Det skiljer inte jättemåmga år mellan oss så det skabli roligt. 

Så nu ska jag njuta av dom här sista veckorna med Theo hemma. Jag ska njuta av varje sekund med honom. Det gör jag ju redan, men det är liekom en era som tar slut. En period i mitt liv som är över. Min lilla kille ska börja dagis. Han fyller två år om några månader. Helt sjukt. Men det ska bli skönt och roligt att vara hemma med Majken också. Att bara ägna min uppmärksamhet mot henne.. 

 

Annars då. Ja idag har vi införskaffat oss en syskonvagn. O ja jag vet, vi köper o säljer vagnar hela tiden Men vi har upptäkt att vi behöver en syskonvagn. Mest för dom dagarna då min rygg är riktigt dålig och jag inte orkar bära alls. Och jag ändå vill ut och gå eller till kyrkis eller till affären. Visst Theo kan gå då och då, men ibland vill han åka vagn och om då majken åker vagnne så går inte det. Så vi letade och hittade en baby travel i toppenskick väldigt billigt. Det var en sån vi köpte först men fick kasta för att den var möglig. Sen köpte vi ju en helt ny syskonvagn, men den användes liksom aldrig så den sålde vi. Det ångrar jag absolut inte då den var alldeles för stor och bred för oss. Visst man kunde vända på sitsarna och det kan man inte med den här vi köpte idag, men just nu använder majken fortfarande liggdelen. I alla fall i den här vagnen. Jag vill inte ha henne i sittdelen i den här vagnen än då den inte är ergonomisk och så länge hon trivs i liggdelen och får plats så är det ju inga problem. Liggdelen till baby travel är väldigt lång så hon får plats ett tag till. Sen kan man ju bara lägga lite kuddar bakom henne så komemr hon upp lite. Så det blir nog bra. Sen har vi den gula brio vagnen. Theos vagn. Den kommer vara dagisvagnen då dom sover ute på det här dagiset oavsett väder (inte om det stormar men ni fattar), så det behövs en vagn där varje dag.Vi får se om vi kommer låta den stå där eller om vi kommer ta hem den varje dag. jag tror eftersom vi bor så nära så kommer den nog få stå på dagiset. Behöver vi den kommer vi ha nyckel så vi kan hämta den. O sen har vi ju Majkens vagn. Bugaboon .Den står här uppe i lägenheten och används så och då. jag försöker ju bära henne så mycket som möjligt istället för att använda vagnen, men när ryggen protesterar så är det bra med ett alternativ. Så det är så det ligger till med vagnarna. Jag har också sålt en av mina sjalar nu. En som jag kände inte riktigt passar mig längre. Sen ska jag sälja ett sele också. Jag har gett det selet flera chanser nu, men det passar verkligen inte mig. Jag föredarar ergobaby istället för detta. Så det ska jag sälja. HAr redan två som är intresserade så det blir nog sålt snabbt. Sen häromdagen sålde vi en bärbar dator. Hade en som jag använde första året på tolkutbildningen, men sedan dess har den mest stått och samlat damm. Den är i utmärkt skick så vi tänkte att vi i alla fall kunde få runt 1000 kr för den. O det fick vi. Sen håller vi på att sälja lite små saker som vi inte längre behöver Lite bebiskläder, åkpåse och lite annat. Så vi hoppas nu att vi kan få in lite extra pengar så vi kan handla allt Theo behöer inför dagisstarten. Vi har en hel del, men det är ändå en del vi behöver. 

 

Jag ska också försöka sluta med plåstren. Dom hjälper verkligen jättebra så jag vill inte sluta med dom och återgå till tabletterna, men jag måste. Tyvärr så är det så att jag har alltid varit lite känslig mot plåster och sånt, men det är som att dom här plåstren fräter sönder min hud. Jag har fått stora sår under dom och det kliar och gör ont. Så jag bad min läkare om att förnya mitt recpet på vissa tabletter igen och fick till svar att han skulle ringa mig under dagen. Har han ringt? nej som vanligt. Men nu hade jag förväntat mig att han inte skulle ringa så han ringer nog imrogon. Han har aldrig ringt när han har sagt att han ska ringa. Jag ska ju till smärtkliniken men inte fören i mitten av september. Så jag behöver tabletter fram till dess. Jag hoppas att han förstår mig och jag får min vilja igenom. Just nu fram tills han har ringt måste jag ha plåstren på mig för annars får jag så sjukt ont i ryggen istället. Så just nu är det pest eller kolera som gäller. Men men. Det går väl över någon gång. 

 

Lilla Majken är så hård i magen. Vi försöker med allt. Plommonpure, messmör, olja, lactulos. Inget fungerar så jättebra. Pure funkar vissa dagar. Lactulos funkar men det vill jag egenligen inte ge henne. Ser hellre att vi ger henne massa jävla pure som är naturligt än lactulos. Men idag var det så illa att hon bara vrålade när han försökte bajsa trots att jag försökte hjälpa henne så imorgon blir det att köpra lactulos ändå. Messmör fungerar också då och då. O ja jag vet att det är salt i det men vi gav det till Theo från det att han var några veckor o honom är det inget fel på. Då var det vårt bvc i västerhaninge som rekommenderade det. Bvc i handen där vi går nu säger att vi inte ska ge henne det, men jag vet att det funkar så då ger jag henne lite. Detär inte så att hon får en hel ffrpackning varje dag utan nu pratar vi någon tesked eller två. SÅ det är ingen fara. Just nu är messmöret här hemma slut och jag glömde självklart att köpa idag så får köpa det imorgon. Så idag blir det bara pure hon får i ersättningen. O ja nu när hon är så hård så får hon inge välling utan baara ersättning. Vi ska från och med nästa vecka försöka lägga upp ett schema och verkligen på allvar börja med riktig mat till henne. Förhoppningsvis kommer hon sova bättre då också. Hon sov så bra dom först amånaderna men då sov ju Theo urulelt. Nu när Theo sover hela nätter (oftast) så vaknar Majken 2-4 gånger istället. Mindre roligt. Men men. Jag är van. =) 

 

Så nu har jag uppdaterat er lite om hur senaste tiden har varit. Ska försöka bättra mig. Dock har ju min psykologikurs startat nu så jag vet inte hur mycket tid jag kommer ha. Eller den har startat i måndags, men den här veckan har mest gått åt till att få allt med firstclass att fungera för alla som ska plugga den här kursen. Så den drar väl igång på riktigt nästa vecka. 

 

Nä nu ska vi lägga Majken. Theo måste vi hålla vaken ett tag till. 

 

Önskar alla en fortsatt trevlig kväll... 

 

Puss hej

Hej.

 

Idag är jag otroligt tankspridd. Jag ve inte riktigt vad jag har i huvudet idag faktiskt. Det är som att mitt huvud är proppfyllt med tankar och känslor som vill ut, men samtidigt känns det som om jag inte alls kan få ur mig någon alls. Så om detta blir ett rörigt inlägg så ber jag om ursäkt redan nu. Men ibland får man skriva såna inlägg också. 

 

Idag gick Pierre tillbaka till jobbet efter två veckors ledighet. Dom här två veckorna har gått sjukt snabbt tycker jag. Jag hade önskat att han hade haft npgra veckor till semester men det är som det är. Vi hade inte råd att han var ledig mer än så här och sen behövde han spara några semesterdagar tills vi ska skola in Theo. När det nu blir. Han har ju inte fått plats än, men det blir förhoppningsvis någon gång i höst eller som senast i januari. Jag hoppas på så snart som möjligt, men det återstår att se. Jag har både ångest inför hans dagisstart samt att jag ser väldigt mycket fram emot det. Tanken på att inte ha min kille hemma får mig ibland att må illa och ångesten smyger sig på. Men så kanske det är för alla föräldrar. Jag önskar att vi kunde ha båda barnen hemma hur länge som helst och att jag var hemma med dom. Att vi hade råd med det. Men det har vi inte. Så tyvärr måste båda barnen tillslut börja på dagis. Jag har fått höra av vissa hur dåligt av oss det är att ha T hemma när han snart är 2 år. Jag tycker inte det är dåligt. Jag håller honom aktiverad och han får träffa andra barn. Han får vaar ute och leka och han får allt det han skulle få på dagiset, förutom att vara ifrån mig då såklart. Har också fårr höra att vi måste få honom att sova i sin egna säng. Men där känner jag att det är endast upp till oss. Jag älskar att ha Theo i vår säng. Jag älskar att vakna upp på natten och titta på honom. Visst ibland saknar jag att bara ha Pierre bredvid mig men det är något speciellt att samsova med sina barn. Majken har sovit i sin säng sen födseln så hon kommer fortsätta med. Dock var det ju så med Theo också. fram tills han var 8 månader. Då plötsligt fick han nattskräcken och började sova med oss. Så jag hoppas ju inte att det kommer till Majken också. Hoppas verkligen hon slipper nattskräcken. Än så länge är Theo och Majken ganska så oliak så det håller förhoppningsvis i sig. Vi får se. Skulel bli väldigt trångt med alla fyra i sängen känner jag. Haha. Men det är väl så det komemr bli tillslut. När barnen blir större. Men men. Nu är det som det är. 

 

Vad mer har jag i mitt huvud just nu då. Massor men samtidigt ingenting. Idag har det varit en sån där dag när det kommer till min ångets och mina ätstörningr. Min självkänsla är i botten. Men det är väl inget ovanligt. Men det är jobbigt. Fruktansvärt jobbigt. Att vakna på morgonen. Titta på sina barn och faktiskt må bra.. Men så går man upp och tittar på sig själv, på sin kropp och känner sig bara ful och tjock och äcklig. Det är hemskt. Det finns dom mornar som jag absolut inte känner så, men vissa dagar vaknar jag och mår så dårekt. Jag visar det itne för någon. Jag äter som jag ska på dagrna. Jag sitter altlid och äter frukost med Theo. Oftast samma som han äter. Vi äter alltid lunch tillsammans. Oftast samma, men iblnad lite annorlunda. Jag äter nästan alltid middag. Så det är inte så att jag inte äter, för det gör jag. Jag älskar mat. Jag älskar att laga god och nyttig och även onyttig mat. Men jag hatar det maten gör med mina känslor. Eller det som maten gör med min kropp. Jag ser det nästan direkt när jag fått i mig maten. Konstigt nog. Det kanske ni inte tror på, men för mig och i mina ögon så ser jag vart maten hamnat. Det är säkert inte så, men det är så jag ser på det. Det blir bättre och bättre. Vissa dagar. Men vissa dagar är det hemskt. Jag har bättrat mig markant när det kommer till tabletterna jag tog för att bli av med maten. Förra veckan gick det som mest fyra dagar innan jag tog några. Dock mådde jag inte så bra då, men jag kände mig jävligt stolt över mig själv som inte tog några på flera dagar. Igår tog jag sen för första gången på nästan en vecka. Sen idag igen. Varför. Ja det vet jag inte. Det bara blev så. Det är en tuff och svår sjukdom jag har. Även fast vissa dagar är helt underbara, eller snarare dom flesta dagarna numer är underbara och jag mår ganska så bra så dom dagarna då jag mår så här. Dom är hemska. Jag är så tackasm över det stöd jag får och fått från min familj och mina vänner. När jag tittar på mina barn så känner jag en sån stark längtan till att bli helt bra. Dom är mitt allt. Dom betyder allt för mig och jag vill vara en bra förebild för dom. Jag vill lära dom att mat inte är farligt och att man ska vara stolt och glad över hur man ser ut. Men för att göra det måste jag höja min egna självkänsla. Jag måste lära mig att älska mig själv. <och jag har en bit kvar till dess. Men jag är på god väg till det i alla fall. men men. Jag vill bara kunna ta på mig vad som helst i klädväg och må bra över det. Jag vill kunna känna mig snygg i kläderba jag har i min garderob. Jag vill kunna köpa nya kläder och känna mig vacker och snygg i dom. O ja jag vet att jag skrivit det många gånger förut. Men det är ju det som är den här sjukdomen. Att jag måste upprepa mian tankar om och om igen tills jag inte tror på det själv eller tills jag just tror på det själv. Jag måste intala mig själv att jag är snygg och vacker precis som jag är. Så om det är det som krävs att jag bland annat måste skriva det här om och om igen så gör jag det. 

 

Jahapp, då har jag avverkat två ämnen än så länge i detta inlägg. Vad mer ska jag skriva om då. 

 

Jag har sålt några till av mina sjalar nu. Eller jag har sånt två mei tais som jag aldrig använder. Den ena är för liten för mina barn ändå. Sen har jag sånt en väska som man sätter fast på ett sele som jag sålde för längesen. Så vi har fått in lite extra pengar nu i slutet av månaden. Alltid bra. Sen har jag/vi även sålt en kaffemaskon som bara stod här. Den var ändå alldels för avancerad för oss så vi vill ha en vanlig hederlig tassimo maskin istället. Hade en sån när vi bodde i vendelsö, men gav bort den till en kompis som behövde den mer än vad vi gjorde då. Detta var dock innan vi fick barn. Haha. Så nu ska vi försöka hitta en sån billigt istället. Sen bytte jag mitt bärskydd mot en bärjacka igår. Helt underbart. Jag ville verkligen ha en jacka att kunna bära i men har inte haft råd så jag köpte ett bärskydd isstället. Men problemet med dom är att man måste ha en stor jacka över då om man ens ska kunna knäppa. Sen blir det ju för varmt för barnet om man har en jacka o knäpper den över bärskyddet. Nä så var det en tjej på sidan som ville byta en jacka mot just ett sånt bärskydd som jag har. Mitt var ju helt nytt och hennes jacka välditg lite använd. Så vi möttes upp på söder och jag testade jackan och den passar utmärkt. Till och med Pierre kommer kunna bära i denna. Kommer bli så bra när höststormarna och vintern kommer. 

 

Så nu har jag bara två sjalar och en mei tai kvar som jag ska sälja. En ringsjal i thaisiden och en gås. Samt en mei tai med asiatiskt mönster på. Sen är det klart. För den här gången i alla fall.. Haha. Jag har dom sjalar jag behöver nu och jag har selen som passar båda barnen. Eventuellt ska jag sälja ett av dom också men det får vi se sen. 

 

Nä nu ska jag lägga Theo. Blev ett inlägg innan läggdags den här gången. Har dock hållt på att skriva detta i över en timme nu. 

 

Skiver nog mer imorgon. 

 

Hoppas alla får en mysig kväll/natt. Det hoppas jag att jag får i alla fall. Imrogon drar kyrkis igång igen. Ska bli så roligt att se vilka föräldrar som är kvar och vilka som är nya. Vilka barn som börjat på dagis. 

 

Natti natti

 

Puss hej