Imorgon måste jag försöka ringa vårdcentralen för att få en tid där så jag kan få tabletter att ta när det är så här illa. I vanliga fall klarar jag mig på dom antidepressiva jag tar för smärtorna, men inte när skoven avlöser varandra och smärtan
nästan tar över allt. Då behöver jag ha något mer. Så ska ringa imorgon och hoppas på,att jag kan få en tid nu under skovet så jag kan visa hur ont jag faktiskt har. Sen sover jag så jävla dåligt också när jag är i ett skov. Blir liksom en ond cirkel.
Jag sover dåligt för att jag har ont,vilket resulterar i att jag får mer ont, vilket i sig resulterar i att jag sover sämre. När barnen är på skolan så kan jag vila om jag behöver. Mamma har jobbat hela helgen så ut med hunden har jag varit tvungen
att gå ändå. Dock inga långpromenader har det blivit. Korta men ofta promenader har det blivit.
Ikväll blir det i säng tidigt och imorgon ska Majken till skolan och Theo ska bara hemma. Eller ja inte hemma. Igår ringde Theo mig när jag var ute med hunden och bara grät och sa att han hade bitit av en tand. Jag gickmhem snabbt och visst var det så.
Dock är det en mjölktand och han har inte ont, men jag vill ändå att vi åker till tandläkaren så dom får kolla upp det. Eftersom han inte har ont så tror jag inte dom kommer göra något. Hoppas jag. Kommer inte gå om dom måste dra ut den eller så.
Då måste han ha lugnande först, eller lustgas kanske, ja jag vet inte. Vi får se imorgon. Jag har förklarat för dom att Theo är autistisk så dom är medvetna om det och att han har svårt för just såna här tillfällen. Så jag hoppas att det är en bra
och förstående tandläkare. Man har ju hört mardröms historier om tandläkare som inte alls har visat förstående för barn som mina och näst intill försökt tvinga barnen att tex dra ut en tand. Då Theo har sån hemsk sprutorna så hoppas jag har dom inte
behöver göra något alls.
Nu har båda barnen somnat. Tidigt idag. Skönt. Jag har redan krupit ner i sängen och ligger och kollar på några äldre avsnitt av ghost adventures.
Även om jag inte kommer kunna sova inatt (ja jag vet att jag inte ska tänka så, men jag vet i hela kroppen hur natten kommer att bli), så ska jag i alla fall försöka vila lite. Jag känner alltid i hela kroppen när jag kommer ha em vaken natt. Hur mycket
jag än vill och behöver sova så vet jag att jag knappt kommer få någon sömn alls och därav lär jag ha rätt så ont imorgon också. Men jag hoppas såklart att jag har fel.
Senaste dagarna när jag tagit promenader med hunden så har jag tagit bilder på honom. Han är så lätt att ta fina bilder på. Min lilla lurvboll. Han är så fin. Tänk att vi snart haft honom ett år. Eller ja den 8e maj är det ett år sen vi hämtade honom.
Kommer ihåg det datumet så väl då det var dagen efter morfars begravning.
Tänk att det också snart gått ett år sedan jag senast kramade om morfar. Det gjorde jag samma dag vi åkte upp till stugan förra året vecka 10. Också då jag sist kramade om mormor. Jag saknar morfar. Saknar att krama både honom och såklart mormor. Jag
vill kunna krama henne. Inte ens på morfars begravning kunde vi kramas. Det är en sån underlig känsla. Att inte kunna kramas. Att det blivit någon form av vardag att man inte ska kunna kramas. Men jag ska väl vara glad att vi ändå bor så pass nära
så jag åtminstone kan sticka in huvudet och säga hej till henne. Men det är såklart inte som det var förut. Jag och barnen brukade ju vara hos mormor och morfar säkert flera gånger i månaden och då i flera timmar. Det går ju inte nu. Men som sagt,
många har det värre och har inte träffat sina anhöriga på länge. Så man får vara tacksam för det lilla jag faktiskt träffar mormor.
Nä nu ska jag lägga mig bredvid min prins och kolla lite på tv innan jag ska försöka att sova. Blir en lång dag imorgon men jag hpppas det går bra.
Slänger in lite bilder på vovven. Älskar bilderna när man ser solnedgången bakom Jaxon och hur ljuset hamnar på honom.
