På riktigt.. Hur mycket kan en person orka?
Är så otroligt slutkörd nu. Och värre lär det bli dom närmaste månaderna.
Var ju hos läkaren med Theo idag. Och herregud, det är verkligen som dom säger på skolan. Att det verkar som att han är omedicinerad.
Dagen började rätt lugnt som vanligt. Vi vaknade tidigare än vanligt, men det gjorde inget för då kunde jag och Theo ligga och mysa lite extra länge som vi gör varje morgon. Är en del av hans morgonrutin. Att han kommer ner till min säng, kryper ner i min säng under mitt täcke och lägger sig på min arm och bara myser en stund. Är nog enda stunden på hela dagen som han faktiskt är helt stilla. Haha.
När vi myst i nästan 20 minuter så var det dags att gå upp och väcka majken som varit vaken halva natten men lyckades somna om.
Fixade frukost, kläder och allt som vi brukar göra på morgonen. Gjorde mig själv klar samtidigt.
Jag och Theo gick och lämnade Majken och tog sen en långpromenad med hunden innan vi gick hem. Oj vad denna unge kan snacka. Om allt och ingenting samtidigt. Alltså jag är van att han snackar myckjet men herregud vad han snackade idag .
Vi kom hem och lämnade hunden, gick på toa och plockade ihop dom sista sakerna vi behövde ha med oss till Prima.
Gick till macken för att ta bussen därifrån. Dagens första misstag. Ornöfärjan kom samtidigt och theo vet att den brukar låta (tuta) när den backar ut, så han blev livrädd och ville gå in på macken och vänta på att färjan skulle gå. Väl där inne ville han ha allt som fanns. Korv, chokladbit, godis, dricka osv. Jag försökte säga nej och att vi har med oss en frukt om han ville ha det. Nej det dög inte och jag såg att låsningen var ett faktum. Snabbt sa jag att okej, han får en chokladbit. Låsningen löst. Sen gick vi ut då bussen skulle gå några minuter senare. Bara dom 5 minuterna vi satt och väntade p bussen var hemska för Theo. Han hade absolut ingen ro i benen alls. Eller i kroppen. Han kröp omkring på marken, klättrade på allt, hoppade, dansade och sjöng. Vissa tillfällen kunde jag ju inte låta bli att skratta då han är så charmig, men samtidigt gjorde det int i mig att se honom så då jag vet att det är det här han försöker gömma i skolan vilket inte går och då skiter det sig på lektionerna.
På bussen var det samma sak. Dock hade jag försökt förberedda mig och tagit med Theos platta och hörlurar på bussen. Det fungerade i typ 5 min sen var det samma visa en gång till. När vi kom till handen så var jag tvungen att gå in på pressbyrån för att köpa en vatten då jag glömde min hemma. Hade sån huvudvärk. Väl där inne ville Theo ha en dricka. Okej sa jag och sen sa han att han var hungrig och ville ha en korv. Okej, en korv och en dricka kan han väl få.
Sen gick vi upp till Prima. Väl där hade vi en väntetid på nästan 40 minuter innan det var vår tur... OMFG säger jag bara. Han sprang, klättrade, sjöng, skrek, blev arg, slogs, va glad, klättrade lite mer, var arg för att det aldrig var hans tur osv.. så här höll det på i över 40 minuter då läkaren var nästan 10 minuter sen. Oh herregud alltså.
Väl inne hos läkaren märkte man ganska snabbt att Theo började bli helt slut. Men han höll i sig ändå. Sprang omkring i rummet, skulle göra pappersflygplan, pratade nonstop förutom när läkaren frågade honom om något om skolan. Då tystnade han och sattte sig på golvet och blev så liten. Detta såg ju läkaren också. Så efter et tag där inne så kom vi fram till följande.
1. ska lägga till strattera igen tillsammans med intunivet som han tar nu
2. få kontakt med habiliteringen igen
3. ta alla mediciner förutom zoloften på kvällen istället för morgonen.
4. skolan ska fylla i formulär om hur Theo är nu och sen ytterligare samma formular om några veckor för att se om stratterat har givit någon effekt.
5. börja med strattera på låg dos i en vecka för att sedan höja till högre.
Det känns som en ganska bra plan. Sen har rektorn fortfarande inte hört av sig så imorgon när jag har lämnat barnen ska jag gå upp och se till att få prata med henne för det här är inte okej. Att hon inte hör av sig alls på nästan en vecka. Inte okej överhuvudtaget.
Sen fick vi också mer recept på alla Theos andra mediciner så nu har vi det hemma också. Men vilket jävla strul det ska vara att hämta ut strattera 18 mg. Läkaren hade skrivit ut en förpackning på bara 7 tabletter då han bara ska äta dom i 7 dagar för att sen öka till 40 mg. I hela haninge c var strattera 18 mg slut.
Tillslut frågade jag mamma om hon kunde kolla på sitt apotek. Där fanns det dock sa dom att om vi ville hämta ut 7 st så skulle vi få betal över 800 kr. PÅ RIKTIGT??!!! nej tack. Så jag ringde till prima och sa det apoteket hade sagt och efter en stund hade vi nytt recept , dock var dom också slut typ överallt i haninge. Förutom på port 73. så efter flera timmar lyckades jag reservera tabletter som jag och mamma måste hämta ut imorogn. Som inte kommer kosta något alls.
Nej nu är jag så trött så det k'nns som att jag ska somna sittandes på sängkanten. Slänger in lite bilder från dagen och på mig hur jag ser ut just nu. Ber om ursäkt för det slitna ansiktet...
Puss hej