Idag är jag så trött... Fibron har spökar i flera dagar, började häromdagen. Sen har det bara eskalerat mycket och idag är det riktigt illa. Har ont i varenda del av kroppen och tröttheten ska vi inte prata om. Trots att barnen gav mig sovmorgon imorse så var jag tvungen att lägga mig ner i drygt två timmar mitt på dagen idag.. passade på när barnen var ute och lekte. Jag soc inte utan vilade med öppen dörr och öppet fönster så jag kunde göra barnen.
Idag har varit en dålig dag för framför allt Theo, han har varit väldigt ledsen och bröt ihop totalt när han hittade en av Tillys leksaker min stackars lilla kille. Gör så ont i hjärtat att se dom så här ledsna. Jag längtar tills vi skaffar en ny hund. Inte för att någon någonsin kommer kunna ersätta Tilly, men vi vill ha hund. Är så tomt här hemma utan hunden. Jag kommer inte ut på samma sätt längre, vilket får mig att må sämre. Känner inte samma glädje att gå på promenader nu när vi inte har hunden. Ska försöka ta kvällspromenaeer så ofta jag kan men det går ju bara när mamma är hemma på kvällen och inte när hon ska upp och jobba tidigt dagen efter.
Kanske blir lättare att gå promenader på dagarna när barnen väl börjar skola och förskola igen. När det blir vet jag inte. Theo mår så bra av att slippa skolan medans Majken skulle behöva gå till förskolan. Jag måste försöka få Theo att göra mer uppgifter vilket är tufft. Men imorgon har vi ett schema vi ska gå efter och se om det hjälper honom att sitta en längre stund och jobba med tex matten.
Theo har även börjat sova sämre sedan allt det här började. Framför allt nu senaste veckan. Han sover oroligt och det tar timmar för honom att somna trots mediciner. Ska ringa till prima på måndag och se om vi kanske kan byta ut nån medicin eller hur vi ska göra. Men fram tills jag har pratat med prima så sover Theo i min säng. Det är sjukt jobbigt för mig då han rör på sig så mycket i sömnen. Så för att han ska känna sig lite tryggare får han ligga bredvid mig. Hans trygghet är viktigare för mig än min sömn.
Det är nog mycket som går runt i hans lilla huvud just nu. På torsdag ska vi ha begravning för morfar. Känns så konstigt. För en månad sen firade vi hans 91 årsdag och nu planerar vi hans begravning. Helt sjukt hur snabbt livet kan förändras.
Jag drömmer om morfar nästan varje natt. Alltid drömmer jag om något minne jag har med honom. Jag har så många fina minnen med min morfar. På 35 år så får man många minnen. Jag fick ha honom i mitt liv i hela 35 år. Kanske därför det är så tomt och svårt att ta in att han är borta.
Nä om man kanske skulle ta och gå och lägga sig... Ligger och kollar på serier just nu. Kanske ska ta och krypa ner bredvid min fina kille, mannen i mitt liv och hoppas att man får några timmars sömn inatt i alla fall.
Hoppas ni får en fortsatt trevlig lördagskväll.
Puss hej