Hej.
Idag är jag otroligt tankspridd. Jag ve inte riktigt vad jag har i huvudet idag faktiskt. Det är som att mitt huvud är proppfyllt med tankar och känslor som vill ut, men samtidigt känns det som om jag inte alls kan få ur mig någon alls. Så om detta blir ett rörigt inlägg så ber jag om ursäkt redan nu. Men ibland får man skriva såna inlägg också.
Idag gick Pierre tillbaka till jobbet efter två veckors ledighet. Dom här två veckorna har gått sjukt snabbt tycker jag. Jag hade önskat att han hade haft npgra veckor till semester men det är som det är. Vi hade inte råd att han var ledig mer än så här och sen behövde han spara några semesterdagar tills vi ska skola in Theo. När det nu blir. Han har ju inte fått plats än, men det blir förhoppningsvis någon gång i höst eller som senast i januari. Jag hoppas på så snart som möjligt, men det återstår att se. Jag har både ångest inför hans dagisstart samt att jag ser väldigt mycket fram emot det. Tanken på att inte ha min kille hemma får mig ibland att må illa och ångesten smyger sig på. Men så kanske det är för alla föräldrar. Jag önskar att vi kunde ha båda barnen hemma hur länge som helst och att jag var hemma med dom. Att vi hade råd med det. Men det har vi inte. Så tyvärr måste båda barnen tillslut börja på dagis. Jag har fått höra av vissa hur dåligt av oss det är att ha T hemma när han snart är 2 år. Jag tycker inte det är dåligt. Jag håller honom aktiverad och han får träffa andra barn. Han får vaar ute och leka och han får allt det han skulle få på dagiset, förutom att vara ifrån mig då såklart. Har också fårr höra att vi måste få honom att sova i sin egna säng. Men där känner jag att det är endast upp till oss. Jag älskar att ha Theo i vår säng. Jag älskar att vakna upp på natten och titta på honom. Visst ibland saknar jag att bara ha Pierre bredvid mig men det är något speciellt att samsova med sina barn. Majken har sovit i sin säng sen födseln så hon kommer fortsätta med. Dock var det ju så med Theo också. fram tills han var 8 månader. Då plötsligt fick han nattskräcken och började sova med oss. Så jag hoppas ju inte att det kommer till Majken också. Hoppas verkligen hon slipper nattskräcken. Än så länge är Theo och Majken ganska så oliak så det håller förhoppningsvis i sig. Vi får se. Skulel bli väldigt trångt med alla fyra i sängen känner jag. Haha. Men det är väl så det komemr bli tillslut. När barnen blir större. Men men. Nu är det som det är.
Vad mer har jag i mitt huvud just nu då. Massor men samtidigt ingenting. Idag har det varit en sån där dag när det kommer till min ångets och mina ätstörningr. Min självkänsla är i botten. Men det är väl inget ovanligt. Men det är jobbigt. Fruktansvärt jobbigt. Att vakna på morgonen. Titta på sina barn och faktiskt må bra.. Men så går man upp och tittar på sig själv, på sin kropp och känner sig bara ful och tjock och äcklig. Det är hemskt. Det finns dom mornar som jag absolut inte känner så, men vissa dagar vaknar jag och mår så dårekt. Jag visar det itne för någon. Jag äter som jag ska på dagrna. Jag sitter altlid och äter frukost med Theo. Oftast samma som han äter. Vi äter alltid lunch tillsammans. Oftast samma, men iblnad lite annorlunda. Jag äter nästan alltid middag. Så det är inte så att jag inte äter, för det gör jag. Jag älskar mat. Jag älskar att laga god och nyttig och även onyttig mat. Men jag hatar det maten gör med mina känslor. Eller det som maten gör med min kropp. Jag ser det nästan direkt när jag fått i mig maten. Konstigt nog. Det kanske ni inte tror på, men för mig och i mina ögon så ser jag vart maten hamnat. Det är säkert inte så, men det är så jag ser på det. Det blir bättre och bättre. Vissa dagar. Men vissa dagar är det hemskt. Jag har bättrat mig markant när det kommer till tabletterna jag tog för att bli av med maten. Förra veckan gick det som mest fyra dagar innan jag tog några. Dock mådde jag inte så bra då, men jag kände mig jävligt stolt över mig själv som inte tog några på flera dagar. Igår tog jag sen för första gången på nästan en vecka. Sen idag igen. Varför. Ja det vet jag inte. Det bara blev så. Det är en tuff och svår sjukdom jag har. Även fast vissa dagar är helt underbara, eller snarare dom flesta dagarna numer är underbara och jag mår ganska så bra så dom dagarna då jag mår så här. Dom är hemska. Jag är så tackasm över det stöd jag får och fått från min familj och mina vänner. När jag tittar på mina barn så känner jag en sån stark längtan till att bli helt bra. Dom är mitt allt. Dom betyder allt för mig och jag vill vara en bra förebild för dom. Jag vill lära dom att mat inte är farligt och att man ska vara stolt och glad över hur man ser ut. Men för att göra det måste jag höja min egna självkänsla. Jag måste lära mig att älska mig själv. <och jag har en bit kvar till dess. Men jag är på god väg till det i alla fall. men men. Jag vill bara kunna ta på mig vad som helst i klädväg och må bra över det. Jag vill kunna känna mig snygg i kläderba jag har i min garderob. Jag vill kunna köpa nya kläder och känna mig vacker och snygg i dom. O ja jag vet att jag skrivit det många gånger förut. Men det är ju det som är den här sjukdomen. Att jag måste upprepa mian tankar om och om igen tills jag inte tror på det själv eller tills jag just tror på det själv. Jag måste intala mig själv att jag är snygg och vacker precis som jag är. Så om det är det som krävs att jag bland annat måste skriva det här om och om igen så gör jag det.
Jahapp, då har jag avverkat två ämnen än så länge i detta inlägg. Vad mer ska jag skriva om då.
Jag har sålt några till av mina sjalar nu. Eller jag har sånt två mei tais som jag aldrig använder. Den ena är för liten för mina barn ändå. Sen har jag sånt en väska som man sätter fast på ett sele som jag sålde för längesen. Så vi har fått in lite extra pengar nu i slutet av månaden. Alltid bra. Sen har jag/vi även sålt en kaffemaskon som bara stod här. Den var ändå alldels för avancerad för oss så vi vill ha en vanlig hederlig tassimo maskin istället. Hade en sån när vi bodde i vendelsö, men gav bort den till en kompis som behövde den mer än vad vi gjorde då. Detta var dock innan vi fick barn. Haha. Så nu ska vi försöka hitta en sån billigt istället. Sen bytte jag mitt bärskydd mot en bärjacka igår. Helt underbart. Jag ville verkligen ha en jacka att kunna bära i men har inte haft råd så jag köpte ett bärskydd isstället. Men problemet med dom är att man måste ha en stor jacka över då om man ens ska kunna knäppa. Sen blir det ju för varmt för barnet om man har en jacka o knäpper den över bärskyddet. Nä så var det en tjej på sidan som ville byta en jacka mot just ett sånt bärskydd som jag har. Mitt var ju helt nytt och hennes jacka välditg lite använd. Så vi möttes upp på söder och jag testade jackan och den passar utmärkt. Till och med Pierre kommer kunna bära i denna. Kommer bli så bra när höststormarna och vintern kommer.
Så nu har jag bara två sjalar och en mei tai kvar som jag ska sälja. En ringsjal i thaisiden och en gås. Samt en mei tai med asiatiskt mönster på. Sen är det klart. För den här gången i alla fall.. Haha. Jag har dom sjalar jag behöver nu och jag har selen som passar båda barnen. Eventuellt ska jag sälja ett av dom också men det får vi se sen.
Nä nu ska jag lägga Theo. Blev ett inlägg innan läggdags den här gången. Har dock hållt på att skriva detta i över en timme nu.
Skiver nog mer imorgon.
Hoppas alla får en mysig kväll/natt. Det hoppas jag att jag får i alla fall. Imrogon drar kyrkis igång igen. Ska bli så roligt att se vilka föräldrar som är kvar och vilka som är nya. Vilka barn som börjat på dagis.
Natti natti
Puss hej