Vet egentligen alls vad jag ska skriva idag, men jag behöver śkiva av mig lite..
Det har varit en jobbig vecka... En hel vecka har gått sedan morfar gick bort och på torsdag ska vi ha begravning för hinom. Det har fortfarande inte gått in helt att han är borta.
Här hemma är det bara konstigt och tomt...
Ingen hund som kommer och skrapar mig på benen när hon vill gå ut, ingen hund som man kan gosa med... Ingen att gå ut på promenad med.... Ingen hund som man snubblar över.... Det är så tomt.. flera gånger dagligen tänker jag att juste jag måste ut med hunden, eller nej, hunden har inte fått mat och så mycket mer såna tankar... Jag saknar vår lilla hårboll. Även om vi bara hade henne i tre år så gör det sjukt ont att hon är borta...
barnen mår lite bättre, men dom är fortfarande väldigt ledsna över framför allt hunden. För Majken är det ju inte naturligt att inte ha en hund här.. hon kommer inte ihåg hur det var innan vi skaffade hund..
Men det är jobbigt för båda barnen.
Jag kommer hålla barnen hemma minst en vecka till. Sen vet jag inte hur jag gör. Jag kan inte hålla dom hemma hur länge som helst, även om jag har ständig kontakt med skolan så går det inte. Jag är rädd att Theo ska hamna långt efter. Jag menar, den senaste veckan har han inte gjort några läxor. Men det är ju förståligt. Men imorgon ska vi försöka göra lite matte och läsa några kapitel i hans läxbok. Det var det som rektorn sa var viktigast så det är det vi ska göra.
Men det är tufft att ha barnen hemma så här länge. I nu när vi inte har hunden längre känns det som att jag knappt kommer utanför dörren... Jag ska försöka gå promenader på kvällarna men det går bara dom kvällarna som mamman är hemma.
Nä det får bli ett kort inlägg idag. Orkar inte skriva mer. Har egentligen massa mer jag kan skriva om , men jag är för trött. Jag har knappt sovit på tre dygn nu. Dels pga alla tankar och dels för att Theo legat i min säng. Jag har honom gärna där, men han rör på sig så mycket så jag knappt kan sova.
