mamma.narcsurvivor.blogg.se

galet längesen jag skrev på den här bloggen. Galet mycket som hänt sedan dess. Är galet mycket jag vill skriva men vet inte om jag borde. Även fast jag numer delar allt på tiktok så kanske jag ändå kan få ur mig mer här....

Kanske ska ta och berätta allt här.. Allt om HONOM och hur galet förälskad jag blev.. hur galet kär jag var.. och hur galet illa han gjorde mig under så lång tid... 

Hur jag lät honom utnyttja, manipulera, misshandla, lovebomba mig.... 

Hur naiv jag va... hur jag lät honom försvinna, för att någon månad senare vara i behov av mig igen och jag lät honom tillbaks i mitt liv.. .inte bara en gång.. utan oskiljiga gånger.. 

Och så till det jag skäms mest över. Hur jag såg på när han misshandlade sina egna barn både verbalt, mentalt och fysiskt. När jag sen hamnade på sjukhus i veckor med majken, hur jag då lät honom mentalt och verbalt misshandla min son som redan då mådde så fruktansvärt dåligt för att hans lillasyster var på sjukhus, hans pappa borta och hans mamma med lillasyster på sjukhus... 

Hur inget jag någonsin gjorde var bra nog....hur jag ständigt försökte få hans uppmärksamhet, kärlek, mys. Hur allt jag gjorde var så fel. Hur han lät mig ta hand om hans barn i månader medans han "jobbade".. Vilket det visade sig sen att han inte alls gjorde utan han hade minst tre! andra tjejer vid sidan av som han åkte till medans jag satt hemma och städade, passade barn och la barn. Både mina och hans. Och jag gjorde gärna det eftersom jag älskade dessa två barn som tyvärr bara var en bricka i hans äckliga narcissistiska spel för att få någonstan att bo. Hur jag varje natt var absolut livrädd för att behöva väcka honom eftersom han blev ursinnig när han blev väckt. Hur han vid ett tillfälle när hans son kissat ner sig mitt i natten vart helt galen, slet upp pojken och vrålade att han kommer få sova i dom nerkissade lakanen och pojken grät och sa "förlåt pappa, förlåt pappa", så jag tillslut gick upp och bytte lakan åt ungen. Hur han ständigt kritiserade mig och mitt föräldrarskap och hur dålig mamma jag var för att mina barn inte var lika självständiga som hans barn var och hans barn var yngre än mina. Han hade svårt att förstå mina barns diagnoser och det märktes så tydligt. 

Under den perioden han bodde här lyckades han förstöra mig. Han lyckades knäcka den personen jag så länge försökt bygga ihop igen efter P.. Hur han lovade mig guld och gröna skogar, hur vi planderade vårt liv ihop. Hur jag satt och grät och berättade för honom om allt jag varit med om och hur han lovade mig med heder och samvete att han aldrig skulle såra mig. Hur underbar han var i början och hur jag ignorerade varenda röda flagga som verkligen viftades framför mina ögon, men jag verkligen ignorerade dom eftersom jag var så sjukt kär i honom och i hans barn. Hur han ljög om barnens mamma och hur han fått vårdnaden över barnen. Hur jag i efterhand fått veta så mycket mer än jag någonsin kunde ana om honom. Hur jag tillslut fick nog och kastade ut honom och barnen, men hur han ändå fortsatte utnyttja det faktum att jag älskade honom och barnen och försökte få mig att ta lån så han kunde få en lägenhet till honom och barnen och då skulle vi försöka igen. Hur det sen visade sig att han dagarna efter jag kastat ut honom flyttade ihop med en annan tjej i spånga. Hur han vägrade adressändra och gjorde så jag förlorade mitt bostadsbidrag, hur jag tillslut efter att allt kommit fram och jag pratat med många som haft honom i sitt liv tillslut socanmälde honom och han förlorade sina barn. Hans barn blev omhändertagna och han när han insåg att han förlorat kontrollen över mig begav sig ut på en hämndaktion där han beskyllde mig för så mycket och senare trakasserade mig med telefonsamtal i hundratals varje dag i 9 månader trots att han hade då flyttat ihop med den fjärde tjejen efter mig. När hans nya ringde mig för att hon anade att något var fel, men ändå sen valde att ta hans sida, trots att jag försökte varna henne. Jag erbjöd att skicka henne bevis efter bevis av dom ca 300 sidor av polisanmälningar, socanmälningar och mycket mer som jag fått skickat till mig av andra tjejer, hyresvärdar och exfruar. Men det är hennes val. Jag gjorde det rätta och jag har nu i drygt ett år försökt läka, lära mig om varför han gjort som han gjorde och hur en narcissit fungerar. Jag är fortfarande inte läkt efter allt han utsatte mig för. Jag har usel självkänsla, hatar hur jag ser ut, litar inte på folk, framför allt killar. 

Jag har lärt mig mycket det senaste året. Jag har lärt mig att ta vara på tiden vi har, att uppskatta det jag har i mitt liv. Jag försöker lära mig älska mig själv igen, men det är svårt och tar tid. Jag är så tacksam att jag har mina vänner i detta. Inte många förstår varför man väljer att stanna i ett destruktivt förhållande, men jag har vissa som förstår mer än jag önskade att dom gjorde. Men på ett sätt är det skönt att hon förstår mig och jag henne. 

Undrar om jag ska skriva allt det här. Det här är bara en bråkdel av allt han gjorde. Jag delar med mig på tiktok och jag kommer kanske dela med mig av min resa här. Kommer uppdatera namnet och bilderna en annan dag.. 

Nu ska jag ta hand om mina älskade ungar och få ner dom i säng inför morgondagen.. 

Jag vet inte varför jag är så jäkla trött. Måste verkligen beställa en tid till läkaren så jag får kolla mina värden. Jag använder ju inte plåstren just nu utan har gått tillbaka till tabletterna då jag tyvärr inte har råd att hämta ut plåster för 400 kr just nu. Men om en vecka har jag det så då får jag göra det. Så möjligen att jag är så trött beror på tabletterna, men jag vet inte. Har inte blivit trött av dom tidigare så jag tror mer på att det beror på min sturma. Ni som inte vet vad struma är så googla. Jag orkar inte förklara förutom att det är en ämnesomsättnings sjukdom och jag måste ta tabletter varje dag pga det. 

Idag kom ett paket från HM också. Glad jag blev. Var två nya dra på lakan till sängen samt en typ förvaringskorg där jag ska ha mina sjalar. Sjalarna gick ner utan problem, mina Mei tais gick också ner utan problem, men våra selen gick inte ner. Får nog skaffa ytterliggare en sån för dom. Känner att istället för att dom ska ligga ihop tryckta och bli dammiga i en garderob vill jag ha dom snyggt i en korg. Man kan stänga den också så dom blir inte dammiga där. Det är massa döskallar på den så jag tycker det passar. 

 

Alltså jag är verkligen besatt av sjalar. Sitter och läser på min sjalsida hela tiden p facebook och blir suktad att köpa flera. Men har inte råd och har inget behov av flera. Inte fören jag sålt av några av mina. Har väl tre eller fyra annonser ute just nu. Har jag inte fått något svar på dom imorgon kommer dom åka upp på blocket samt på andra facebook säljarsidor. Känner att dom gör ändå ingen nytta här när dom inte används så varför inte sälja dom då till någon som kommer ge dom betydligt mer kärlek än vad jag gör. Jag har använt dom det är inte det, men Majken börjar bli för stor för två av dom och den tredje ligger mest .Så jag ska sälja dom. Ska också sälja en väska/ryggsäck. En som hör ihop med ett ergobabysele. Dock har vi sålt selet för ganska längesen men inte vväskan. Vi har använt ryggsäcken. Funkar jättebra som vanlig ryggsäck. Man får plats med sjukt mycket saker i den. Men nu hänger den mest på en krok så den vill jag sälja också. 

 

Jag tycker bara det är tråkigt att det är så varmt så jag kanppt kan bära. Samt att jag har ont. Men nu kom Pierre in och berättade att han beställt mina plåster. På faktura så jag kommer få dom om typ två dagar. Toppen. Då kan jag börja bära igen. Majken älskar det och Theo börjar gilla det mer och mer. Majken somnar nästan innan man ens knytit klart. Sen ska jag ju på sjalträff på fredag så då är det ju perfekt om jag kan få vara smärtfri också. Ska bli så kul med sjalträffen. Jag hoppas att jag får lära mig att knyta på rygg. Kan få upp henne i mei tai och i selen på ryggen men inte i sjal än. Jag vågar liksom inte. Har skrivit förut att jag ska be Pierre hjälpa mig men han har ju ingen aning om hur man gör. Så jag låter hellre någon annan hjälpa mig. Jag hade en tjej här ute som visade mig och hjälpte mig en gåmg att knyta på ryggen, men jag vet inte varför jag inte ber henen igen. Nu har jag dock tagit bort henne och många andra från facebook och då pratar vi inte lika mycket. Varför jag gjord det är ju pga att folk här ute snackar och att jag inte vet vem jag kan lita på eller inte lita på längre. Jag/vi har våra misstankar som sagt om vem/vilka det är som snackat  men ändå. 

 

Det är hemskt att inte kunna lita på folk. Framför allt när man bor på ett sånt litet ställe som Dalarö. Alla känner alla. Alla vet vilka alla är nästan. Eller så kanske det inte är längre då många nya kommit hit nu, men alla "äkta" dalarö bor om man säger så. Dom flesta som bott här ett tag vet vem jag är till exempel. Jag har aldrig varit populär här ute. Nu kan jag ta det, men när jag var yngre var det inte så roligt. Är inte roligt att bli "mobbad" i vuxen ålder heller, eller få onda och elaka blickar av samma människor nu som då. Det gör faktiskt fortfarande ont i mig. Men nu kan jag hantera det på ett annat sätt mot vad jag kunde då. 

 

När jag växte upp här ute blev jag utsatt för både det ena och det andra. Det är hemskt hur barn/ungdomar kan vara mot varandra. Så grymma. Elaka, hemska. Usch. Vissa ord och sånt kan jag fortfarande höra ibland. Blickarna jag fick då och som jag av vissa fortfarande får. Men som sagt. Nu är jag vuxen och kan ta det på ett annat sätt. Nåde den person som är elak mot mina barn i framtiden. Eller nu. Att gå på två oskyldiga små barn på under 2 år. Det är så fegt så det finns inte. Att kränka två små barn på det sättet. USCH! Men nu räcker det. Imorgon kommer det hända saker. Skriver inte ut mer här om vad, men imrogon kommer det hända saker i alla fall. För nu har jag fått nog. 

 

Jaja, nog om det där nu. 

Vet inte vad jag ska skriva mer nu faktiskt. Är ganska så trött. 

Jo jag kan berätta att om en eller om det är två veckor ska jag ju börja plugga. Det ska bli roligt. Psykologi 1 och 2 ska jag läsa på distans. Ser verkligen fram emot det. Har aldrig pluggat på distans förut men det ska bog gå bra. Eller jo jag har pluggat på distans , men bara lite då. När jag var gravid med Theo. Sista månaderna fick jag plugga på distans då för att jag var sjukskriven. Men det gick så där. Att plugga teckenspråk på distans är inte det lättaste faktiskt. Menmen, jag  ser i alla fall verkligen fram emot den här kursen. Den håller på fram till jul ungefär. Böckerna har jag redan. Har dock inte haft tid att läsa dom än, men ska dra igång med det imorgon. Man måste inte ha läst dom innan, men jag känner att jag vill ha gjort det så jag har lite kött på benen då jag faktistk har två små barn hemma också. Men jag ska klara det här galant, det är jag helt säker på. Åh det ska bli så kul. 

Sen har jag och Pierre pratat om jag ska skaffa ett extra jobb. Det får nog bli efter jag har pluggat klart isåfall. Möjligen att Pierre får vara föräldrarledig ett tag och jag jobba. Men det får isåfall bli nästa år. Vi får se. Förhoppnngsvis börjar Theo dagis inom en snar framtid så då kommer det bli lättare här hemma och jag har mer tid över. Men till en början blir det nog bara ett extra jobb så som kvällar och en del helger. Men vi får se. Inget är bestämt än. 

 

Nä nu börjar ögonen gå i kors här. Kanske dags att krypa ner i vår nybäddade säng bredvid min son nu. 

 

Skriver mer imorgon.... 

Ha en fortsatt trevlig kväll/natt...

 

Puss hej