Min stackars lilla kille...

Tårarna rinner när jag hämtar Theo från skolan. Så fort jag kom in så såg jag hur hans underläpp åkte ut och ögonen fylldes med tårar. Varför det blev så kunde ingen riktgit svara på, men han var otroligt ledsen och både jag och M försökte lugna honom och båda försökte få fram varför han grät, men han kunde inte svara. Efter lite mutor och tårar så lyckades jag tillslut få med mig honom hem. Vi hämtade Majken och gick hem. Väl hemma så var han fortfarande rätt ledsen, men kunde fortfarande inte berätta varför. Älskade unge. Sen sa jag att vi måste sätta oss ner och göra lite i matteboken som vi tog med hem. Såg direkt att han frös till och hur ångeten sakta men säkert kröp fram. Sen frågade jag T vart i boken han var och han visade och jag dubbelkollade så jag sett rätt. Ungen ligger 40! sidor efter i bara matteboken. 40 sidor.. helt jävla absurt. Sen lyckades jag efter mycket om och men få honom att göra 4 sidor i matteboken sen gick det inte mer. Han såg så trött ut och man såg verkligen vilken ångest han hade. Kan lova att det gjorde ont  i hela kroppen av att se honom. Sen kollade jag igenom svenskaboken och insåg att han ligger efter minst 25 sidor där också. Alltså på rikigt. Jag förstå att ett barn kan hamna efter, men 40 sidor på två månader. Och jag har inte fått höra ett ord om det här från någon på skolan. Jag har fått veta om konflikter, att han haft lite svårt att sitta stilla i klassrummet, men inte om det här. det här är ju ett jätteproblem. Jag blev arg och ledsen på samma gång. jag messade R och berättade hur jag kände och tänkte och även hur t reagerade när jag bad honom göra lite matte. Fick ett bra svar tillbaks, men jag måste ändå se till att jag får kontakt med rektorn imorgon och även med Prima. fick svar från sköterskan på prima att hon ska kolla på allt jag skrev och sen återkomma till mig imorogn. Antar att hon ska prata med en läkare först och se vad dom säger. Jag tror att vi kommer behöva byta ut hans medicin. Just nu tycker jag så synd om min älskade unge. Jag förstår att han får ångest och att han inte vill till skolan när det är så här. Egentligen vill jag bara hålla honom hemma. men det går ju inte för då får T som han vill och lär sig då att såfort han lagar eller så fort något blir jobbigt så får han vara hemma eller att jag kommer och hämtar honom. Det går u inte i längden. 
 
Jag hoppas verkligen att rektorn hör av sig imorgon och även Prima. Nu ligger min älskade unge här bredvid mig i sängen. Han sov så oroligt i sin säng och vaknade till hela tiden och bara grät. Så han fick komma ner till min säng.. Han sover fortfarande rätt oroligt men han gråter i alla fall inte längre. Men han snurrar och vrider sig och typ piper i  sömnen. 
Så vi får se hur det blir imorogn. Helst av allt vill jag ju få iväg honom till skolan, men det beror helt på hur han sover inatt. För sover han inte inatt så kommer ångesten och alla andra svårigheter bli svårare imorgon i skolan. Dessutom är han hostig och snuvig, men så länge han inte är allmänpåverkad så kommer han inte få vara hemma av den anledningen. 
 
Nu har vi i alla fall beställt skolfoton. Theo fick se bilderna och blev så glad. Han berättade att han ville ha kort så han kunde byta med sina vänner precis som vi gjorde som små. Gör barn det fortfarande? jag trodde det dött ut pga all teknik. Men uppenbarligen görs det fortfarnade då theo fått höra det i skolan och däröfr vill han göra det själv också. Älskade unge. Dyrt blev det men tack vare släktingar kunde jag beställa. 
 
Nä nu har Theo lagt sig snett över hela min säng så pass att jag knappt får plats. Så jag måste flytta på honom vilket inte går sålänge jag har datorn i knät. Dessutom börjar jag bli ganska så trött efter en lång dag. En lång dag både fysiskt men framför allt psykiskt. Så jag hoppas att jag kommer kunna somna och sova inatt. 
 
Hoppas ni andra får en bra fortsatt kväll och en god natt.. 
 
bjuder på en bild på min älskade unge och en bild på mig. Har ingen aning om varöfr bilden på mig hamnar snett men det skiter jag i just nu. 
 
 

Kommentera inlägget här :