Hej.
Nu ska jag verkligen försöka hålla igång bloggen är det tänkt. Vet att jag skrivit det förut också men nu ska jag verkligen försöka.
I tisdags var det hela två år sedan min älskade prins kom till världen. I söndags var det alltså exakt två år sedan jag och Pierre samt mamma åkte in till sjukhuset och jag blev igångsatt. Kan knappt fatta att det är hela två år sedan. Min lilla kille. Fast han är ju inte så liten. Sist vi mätte honom var han 93 lång och vägde över 18 kg... Och det är minst 3 månader sedan. Helt galet. Han är ju väldigt lång för sin ålder min kille.. Men det är ju inte så konstigt eftersom jag och Pierre är väldigt långa så är det klart att våra barn blir det. Han har storlek 98-104 i storlek och i stövlarna jag köpte för några veckor sen är det storlek 26. Helt galet. Det har hänt så mycket med Theo nu sen han började på dagis. Det sa fröknarna senast igår till mig. Dom var nästan chockade över hur snabbt allt har gått och vilken skillnad det är från när han började till nu. Han pratar hela tiden. Nya ord varje dag. Han säger flera ordsmeningar och säger ja och nej när han vill och inte vill något. Mamma har ju varit borta i två veckor och hon säger samma sak. Att det ör enorm skillnad nu från när hon åkte för drygt två veckor sen. jag blir så stolt när jag hör det. Jag märker också att det är skillnad, men inte på samma sätt eftersom jag träffar Theo varje dag. Theo verkligen älskar dagis. Han älskar sina fröknar, framför allt en och han tycker det är så roligt med alla vänner. Han pratar om dagis när han inte är där. Idag är det ju fredag så idag är han hemma och när han imorse sa att han ville till dagis så sa jag att vi inte ska till dagis idag så blev han jätteledsen. Min lilla kille... Men det gick över snabbt ändå. Den här veckan har varit väldigt tuff. Ungarna har knappt sovit alls på hela veckan. I fyra nätter i rad var jag vaken tills min kropp sa ifrån så idag fick Pierre vara hemma för att jag nästan blivit sjuk pga sömnbrist. Jag stod ut så länge jag kunde men nu gick det inte länge. Igår när Pierre kom hem så åkte jag till Handen för att möta upp Leila. Hon ska göra smörgåstårtor tills imrogon så vi var tvugna att åka och handla.Vi lånade pappas martin olsson kort och åkte dit. Dom har storpack på mycket där så det var bäst att åka dit när man ska göra smörgåstårta till 25 personer. Det blev lite dyrare än vad jag ahde tänkt, men det gör inget. Vi kommer få lite mat över som hon ska ge oss sen när tårtorna är fördiga. Är så glad över att hon ställer upp och gör det här för oss och Theo. Så otroligt snällt av henne. Ja menar hon har två små barn hemma och då är det nog inte så lätt att ställa sig och göra smörgåståror, men hon gör det ändå. Är så glad att hon ställer upp. Så imrogon kommer hon och hennes mamma ut och lämnar tårtorna och jag tror att dom ska vara med på kalaset en stund också. Tror att ungarna hennes ska med också. Mysigt. Då får Theo en kompis där då hennes äldsta son är lika gammal som Theo. Så inte nu i helgen men nästa helg ska vi itll dom och fira E som fyller år. Ska bli rolgit att få se på deras nya hus dom nyligen flyttat in i.
jag är dock lite ledsen för att vissa bestämt sig för att inte komma imorgon. Ingen speciellt orsak, utan dom kommer inte bara. Det gör mig ledsen. Känns som att jag försöker och försöker och försöker, men det händer ingenting. Känns som om vissa tycker att allt jag gör bara är fel och ju mer jag försöker desto mer ogillar dom mig. Det kanske inte är så men det är så det känns. Det är trist för mig, för P och framför allt för barnen. Fast dom är än så länge så små att dom inte förstår vilket är skönt. Men en dag kommer T att fråga och då måste jag veta vad jag ska säga vilket är svårt. Jag sträcker ut en hand hela tiden men slår bara i väggen hela tiden. Det är jättejobbigt tycker jag.
Men det kommer i alla fall folk som verkligen visar att dom bryr sig om mina barn och oss så det gör mig glad. Dom har ett stort socialt nätverk runt sig och det är bra. Theo kommer bli överdröst med presenter imorgon. Jag är nog än så länge gladast över presenten mina bröder ska skaffa. Även om det inte är något som Theo kommer öppna imrogon så är de något han kommer älska. Och jag och Pierre också. Majken kommer nog inte reagera så mycket på det men hon får följa med i alla fall. Åh det är verkligen något jag längtar efter otroligt mycket. Skriver mer om det efter kalaset imorgon.
Just nu sover Majken och Pierre och Theo gick till affären och pantade flaskor samt gick ner till vattnet och matade fåglarna med lite bröd. Dom brukar ha en kort med gammalt bröd på ica varje dag som man får ta för att mata fåglarna med så idag gjorde Theo och Pierre det. Pierre skreev och sa att Theo tyckte dte var jätteroligt så det kommer vi göra flera gånger.
Snart kommer dom hem och då är det dags att göra lunch. blir våfflor idag med jordgubbssylt och grädde. Ska bli gott även om jag aldrig äter mer än 2-3 stycken sen är jag väldigt mätt.
Nä nu ska jag göra mig lite vatten och sen ska jag börja med lunchen. Kommer skriva mer antingen ikväll eller imorgon efter kalaset. Om jag orkar då dvs... Det får vi se, men jag lovar att uppdatera efter kalaset antingen imorgon eller på söndag. =)
Önskar alla en fortsatt trevlig fredag..
Puss hej