Hej.
Ja så har denna dag passerat också. Lite bättre än igår, men ändå inte. Jag har haft otroligt ont i dag och varit så trött så jag däckade tre timmar efter att jag lämnade barnen. Sen var det bara att ta ut hunden, fixa något att äta och börja städa undan efter morgonen innan det var dags att gå och hämta barnen.
Dock så fick jag ett meddelande på eftermiddagen av Theos resurs där hon skrev att dom nu kommit ikapp med allt så han behöver inte ha med sig böckerna något mer hem. Jag frågade då om dom på riktigt gjort allt som han låg efter med men då svarade hon att dom gjort alla viktiga sidor, vissa hade dom hoppat över, men att dom ändå gjort ca 30 sidor i matteboken och alla sidor i svenskaboken.
Jag svarade då typ men åh vad bra, men att då lär Theo vara helt slutkörd när han väl kommit hem. Och mycket väl så blev det tårar när jag kom och hämtade, men denna gång var M redo för "the meltdown", så han hade suttit flera timmar igår och vikt ett svårt pappersflygplan åt Theo som sen legat redo i Ms väska hela dagen i väntan på att ett utbrott eller liknande. Helt jävla underbart alltså. Jag verkligen älskar denna människa och hur han är med Theo. Hur mycket jag än tycker om R som theos resurs så önskar jag ännu mer att M kunde vara hasn resurs. För Theo älskar verkligen honom och han är den som verkligen jobbar förebyggande med Theo. Han satt alltså i flera timmar på sin privattid och gjorde pappersflygplan till mitt barn bara i förebyggande syfte. Hur jävla underbart är inte det.
Rektorn har fortfarande inte svarat mig, detta trots att jag skrev till henne på schoolsoft och R skulle igår gå och be henne ringa till mig. Fortfarande inget svar. Känner att förtroendet jag hade för henne börjar sina lite.
Imorgon har vi fått en akuttid hos en läkare på Prima. Vår sköterska som vi alltid har kontakt med tyckte det var dags för en läkartid för Theo då det var längesen vi var hos läkaren där. Dessutom är det lättare att prata direkt med en läkare om ev medicinbyte.
Så jag hoppas det är en bra läkare. Är en som vi aldrig träffat förut, men jag har stort förtroende för dom på Prima så jag hoppas verkligen vi blir tagna på allvar, då Theo kan inte ha det så här på skolan.
Det är otroligt mycket nu känner jag. Hösten har dragit igång på riktigt vilket innebär att min kropp verkligen attackerar sig själv. Min ME och min fibro är inte roliga just nu. Men jag skjuter undan smärtan och tröttheten så mycket jag kan när barnen är hemma. Sover när dom är på skolan/förskolan och tar mig i kragen när dom är hemma. Jag klarar det även om det är sjukt jobbigt iblöand och vissa dagar vill jag bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet, men det gör jag ju inte. Vissa dagar vill jag bara bryta ihop för att det är så mycket möten, så mycket med skolan, med min kropp. Men det gör jag inte heller. Eller jo jag bryter ihop ibland när barnen somnat och jag känner hur kroppen inte vill längre. Jag känner mig som om jag vore 90 år ibland. Men jag låter det (nästan) aldrig gå ut över mina barn. Visst vissa dagar har jag absolut inget tålamod och jag blir osams med barnen när dom inte lyssnar. Men det tror jag alla föräldrar har såna dagar ibland. Men sålänge man pratar om det efteråt och ber om förlåtelse när man höjt rösten och så vidare så är det ju bra. Man kramas och pussas och busar lite så är det helt okej igen.
Det är inte lätt att vara ensamstående mamma till två speciella barn. Det är inte lätt att vara ensamstående mamma till två normalstörda barn heller, men ni fattar vcad jag menar. Ibland vill man bara kasta in handduken och säga upp sig som mamma, men det går ju inte och när allt kommer till skott så älskar man dom små monstren över allt annat. Och det gör man verkligen. Kan ju inte ens med ord beskriva hur mycket jag älskar mina älskade ungar. DOm är verkligen mitt allt och jag går genom eld och vatten för dom.
Theo somnade direkt efter middagen. Mamma hade gjort köttbullar så han åt väldigt mycket då det är hans favoritmat. Men redan när han kom hem märkte jag hur trött han var, min stackars lilla unge. Han gick direkt upp och la sig i sin säng och bytte om till pyjamas. Sen låg han där och kollade på plattan tills det var middag och sen gick han och la sig igen. Jag orkade verkligen inte tjata på honom om att borsta tänderna ikväll. Han var för trött och det är i vanliga fall ett stort stressmoment för honom att bortsta tänderna. Det är en av alla saker som vi kämpar med här hemma. Vissa dagar när jag märker att han är så här som han varit idag så kan jag inte tvinga honom att borsta tänderna eftersom han får sån ångest och det är ju tillräckligt svårt när han inte är så här trött så ikväll struntade vi i tänderna. Får borsta extra noga imorogn bitti istället.
Majken har det ju också jobbigt. Men på helt andra sätt än Theo. Med henne är det verkligen helt andra svårigheter än vad det är med Theo. Majken får ju såna hemska utbrott.
Men vi har en teori om varför hon får det också. Hon är inte alls sån på förskolan. Där har dom svårt att läsa av henne och hon visar inte alls lika mycket känslor, det är som att hon är väldigt tillbakadragen. Vi tror att hon liksom håller ihop det på förskolan för att släppa ut allt när hon är hemma i tryggheten igen. Det är otroligt stressande och jobbigt för alla när hon får sina utbrott. Så jagf hoppas verkligen hon får en eller flera diagnosaer så hon kan få hjälp också.
Nu har jag precis tagit ett bad och tvättat håret och ska nu ta fram kläder tills imorogn. Kommer bli rätt stressigt imorgon bitti. Eller egentligen inte mer stressigt än vanligt, men eftersom jag och Theo måste åka 08.45 för att hinna i tid till prima blir det lite stressigt då vi lämnar majken vid 08.00. Sen måste hunden ut innan vi åker. Så det mesta måste göras ikväll och imorgon bitti. Kommer nog att lämna majken lite tidigare så jag och Theo slipper stressa. Vi får se. Har ställt larmet tidigare än vanligt så vi ska hinna. Nä nu måste jag sluta skriva bloggen även om jag skulle kunna skriva mycket mer.
Uppdaterar mer imorogn efter vi varit på Prima.
hoppas ni får en fortsatt trevlig kväll och en god natts sömn.
puss hej