Älskade unge.....

Att se sina barn må dåligt måste vara bland den värsta känslan i världen... i alla fall är det d för mig. Imorse när vi vaknade var allt som vanligt. Men ju närmre skolan vi kom så märkte jag på Theo att det här, det kommer inte gå bra. Jag försökte såklart avleda, fokusera på något annat, få honom på bra humör igen... men jag märkte verkligen att det var något som inte var okej med honom. Jag försökte prata med honom och i vanliga fall brukar han kunna berätta varför han mår dåligt, men inte idag. I alla fall, när vi väl kommit skolan så bröt helvetet loss. Han vägrade gå in. Höll panikartat i mig och totalvägrade allt vi försökte med. Både jag och pedagogerna försökte med allt. Jag med mutor, även hot (inte mitt livs bästa stund), men inget fungerade. 
Även Majken vägrade gå in eftersom Theo inte ville gå in. Så jag hade två ungar att försöka få in i skolan. Efter att vi försökt få in dom i över 45 min så kom tillslut en lärare ut och tyvärr slutade det med att hon fick hålla i barnen så jag kunde gå därifrån. Jag vände mig om och bara gick. Tårarna började rinna och jag ville bara springa tillbaks och ta med mig barnen hem. Framför allt Theo. Men samtidigt visste jag att det antagligen skulle gå över och att det var det bästa att bara gå. För skullehan fått sin vilja igenom och följt med mig hem igen så hade samma sak hänt flera gånger och han hade vetat att om han beter sig så så får han gå hem tillslut. 
På vägen hem skickar jag sms till Theos klassresurs och berättar hur morgonen hade varit och för att fråga om det blivit bättre. Hon var dock inte på plats i skolan precis då men skulle börja jobba strax så hon skulle kolla hur han mådde då. Hon skulle även kolla om inte Theo kunde få vara med henne i lugn och ro resten av dagen. Det var skönt att få det smset. 
Jag kände mig lite bättre så jag och mamma åkte till handen för att handla lite, var tvungen att försöka få tag på mer mjölkfritt godis till Majken som hon kan få imorgon (lördag). Herregud vad dyrt det är med sånt godis. Skitsmå påsar för typ 30 kr styck. Men jag hittade lite så jag hoppas hon gillar det imorgon. Det mesta var veganskt godis. Men men, fick tag på en del i alla fall...
Men under tiden vi var i handen så fick jag flera sms. Från skolan om hur Theo hade det. Han hade bland annat stängt in sig på toan under en hel rast. Antagligen för att han inte ville vara ute... jag skrev då att säg till Theo att jag kommer och hämtar tidigt idag , vilket jag gjorde. När mamma och jag kom hem plockade jag upp godis och sånt som skulle gömmas undan och sen begav jag mig till skolan. 
Har försökt att prata med Theo under eftermiddagen och kvällen om vad det var som gick så fel imorse men jag har inte fått ut något vettigt. Han verkar inte veta själv varför han regerade som han gjorde eller varför han inte ville gå in på skolan imorse. Han har varit lite off hela eftermiddagen. Han har även fått några blåsor i munnen som såklart gör väldigt ont så imorgon får jag skicka mamma till apoteket för. Att handla lite så vi kan få bort blåsorna.  Min stackars lilla kille. Om han bara visste hur mycket jag älskar honom, hur mycket jag skulle göra för hans skull... hur mycket jag faktiskt gör för hans skull.. önskar så att jag kunde ta bort allt det onda.... önskar så att han bara kunde å vara glad. Han är glad för det mesta men inte när det kommer till skolan. Jag har inte heller fått något svar från rektorn på skolan angående att Theo ska få en  resurs på heltid.. börjar bli rätt så irriterad. Men nu är det helg så jag får ta nya tag på måndag. Då kommer jag ligga på och inte ge mig fören jag har fått prata med rektorn, för så här kan vi inte ha det. Theo förtjänar att ha det lika bra och tryggt på skolan som alla andra barn.. han förtjänar att få det stödet han faktiskt förtjänar. Det är sjukt hur mycket man som förälder till barn med särskilda behov måste kämpa för att våra barn ska få det som dom faktiskt har rätt till, en trygg skolgång. 
Men jag kommer aldrig ALDRIG sluta kämpa för mina barn. Aldrig, kommer inte ske. Mina barn är mitt allt och dom är världens finaste ungar även om dom kan vara små monster ibland. 

Nä nu ska jag faktiskt försöka sova lite. Imorgon ska barnen få rida. Det ska bli så kul. Dom fick varsin privatlektion av min moster och morbror i julklapp som dom skamvrå utnyttja imorgon. Ska bli kul att se hur det går. Tror nog det går bra. Men nu är jag så fruktansvärt trött och har ont i hela kroppen.

Bjuder på lite bilder från senaste månaderna...
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Kommentera inlägget här :