Inatt drömde jag om min älskade farmor... Har drömt om henne mycket på sistånde....Men idag eller inatt var det annorlunda. Det var mer ett minne än en dröm. Jag drömde om vårt bröllop. Och att farmor var där. Vilket hon var. Det var så underbart att få krama henne igen att få se lyckan i hennes ögon och leendet i hennes ansikte. Hon var genuint stolt och lycklig då. Det syns också på bilden på henne och mig från bröllopet. Den fick jag med mig hem efter hennes död... Den satt så fint inramad i hennes gästrum. Nu sitter den i vårt vardagsrum. Jag ser på den och ler varje dag.. Men idag ler jag inte. Tårarna rinner och för första gången sedan begravningen så lyssnar jag på musiken som spelades då... Det gör ont... Farmor var den finaste personen i världen. Den som höll ihop familjen. Den som gjorde att vi sågs då ch då. Hon var liksom klistret som höll ihop oss. Jag saknar henne så fast vi inte såg så ofta... Och tack vare min så kallade kusin så har jag sånt fruktansvärt dåligt samvete över vissa saker. Jag fattar inte vad hon fick ut av att säga såna saker till mig samma dag som farmor dog. Jag kommer ärligt aldrgi förlåta henne för det, min kusin alltså. Först hennes karl.. attakerade en släkt i sorg samma dag farmor dog och skrev öppet hur mycket han hatade henne och han inte kunde sörja och eller vara ledsen över att hon är död. Hur man nu kan skriva något sånt. Jag kommer aldrig förstå. Det som jag förstår ännu mindre är min kusin som försvarar det och sedan drog med honom på begravningen. jag har aldrig skirivt om det här innan i bloggen.. Men nu skiter jag i vad hon eller han kommer säga. Jag sa till henne innan begravningen att om hon tar med honom, som öppet skrev att han hatade farmor så kommer jag aldrig förlåta henne. Fler i släkten sa samma sak. Ändå tog hon med honom.. Jag pratade inte med henne på begravningen. Det hade jag sagt innan att jag inte skulle göra och det gjorde jag inte. Men samma dag som farmor dog så slänger hon ur sig till mig att farmor var så ledsen att hon inte träffat Majken och att hon hade bilder i sin plånbok på hennes andra barnbarnsbarn men hon var så ledsen att hon inte hade npgon bild på mina barn. Enligt andra stämmer det inte. Men det fick mig att bryta ihop totalt. Jag hade skickat bilder. Hon hade kort på Theo. Men inte på Majken. Men jag hade skickat. Jag hade precis innan hon dog fixat och ramat in kort på mina barn och skickat upp. Men hon hann aldrig få dom. Jag pratade med farmor då och då och jag lovade gång på gång att vi skulle åka upp så hon fick se mina ungar igen... Men det hann vi inte heller. Jag vet vad flera av er kommer säga. Släpp det, jag kan ändå inget göra nu. Ingen ide att älta det. Nej och jag brukar inte älta det heller men vissa dagar gör jag det. Och idag är en sådan dag. En dag när jag bara tänker på farmor och allt som hör till henne. Jag är arg och ledsen för hur vissa saker gått till efter hennes död. Jag vill säga vissa saker till vissa men jag vågar inte. För jag tror inte att dessa personer kommer se det på samma sätt som jag... Jag vågar helt enkelt inte visa utåt hur jag känner och tänker när det kommer till det här... Att jag saknar farmor. Det är ju helt naturligt. Och jag vet inte ärligt varför min kusin och hennes man kommer åt mig så mycket som dom gör.. Jag borde inte bry mig men jag gör det ändå. Jag blir så arg... Jag kan inte inte reagera. Jag förstår itne vad han hade på farmors begravning att göra när han fullt öppet skrev hur mycket han ogillade henne. Vad skulle han då dit och göra. I början tyckte jag synd om min kusin, men inte längre. För hon försvarar honom och dte kan jag inte ta. Jag borde väl egentligen itne skriva om det här heller men jag skiter i om dom läser det. Jag har rätt att skriva hur jag tycker och tänker.
Jag skulle kunna skriva så mycket om denna människa... Men jag orkar inte, inte idag... Jag lider bara med vissa delar av mn släkt som måste ta detta dagligen... Senast vi hörde något från denna människa kallade dom mig och min mamma för mobbare för att vi nekade HANS dotter på facebook. Både jag och mamma skrev att vi finner inget intresse av att vara vän med henne och att hon kunde hälsa K och hennes pappa det. Vad ska jag vara vän med hans dotter för när jag inte ens är vän med min egna kusin på facebook. Dels för att jag vet att det knappast var dottern som skickade vänförfrågan utan med all säkerhet H. Jag har senaste tiden läst saker H har skrivit och jag blir så äcklad av det han skriver. När mosken brann skrev han bland annat brinn jävulens hus brinn. att han var glad att någon äntligen gör något åt muslimerna i detta land. Det är hemskt. Jag hatar denna människa och för det han har gjort mot folk i min familj.
Till något helt annat... Igår när jag hämtade T från dagis hade han en bl¨tira. När jag frågade pedagogerna vad som hänt sa dom bara att dom inte visste.. När jag frågade vaddå inte visste så erkände dom att dom itne hade håltl koll när några barn var och lekte på båten som finns på gården och att helt plötsligt hade T kommit skrikande och sagt aj och hållt sig för ögat och gråtit. Dom hade alltså låtit flera barn leka utan uppsikt. Det hade kunnat gå vrre än vad det gjorde eftersom högst upp på båten är den nästan 2 neter ner till marken. Tänk om ett barn ramlat ner och dom inte haft koll. Det gjorde mig ganska flrbannad. Jag hoppas verkligen det bara vaar en engångsförteelse och att det inte händer igen. Men det var inte roligt att komma till dagis o se sitt barn skadat. Hela kvällen sen gick han omkring och sa något namn som jag inte lyckade lista ut vilket namn det var slog Theo öga sa han. Min lilla kille. Även fast han är storebror så är han fortfarande så liten. Min stora lilla kille...
Majken utvecklas med full fart framåt. Hon kryper lika snabbt som henne bror gjorde och hon har börjat ställa sig upp överallt.. Inte det bästa kanske då hon ställer sig på tårna och då ramlar ganska lätt. vi försöker visa henne att hin ska stå med fötterna på golvet men det går inte så jätte bra. Hon kan sitta o leka själv bara hon ser mig. Det kunde aldrig Theo göra. Men det är ju så annorlunda med första och andra barnet. Det märks så tydligt på mina två och hur jag är mot dom.
Stackars Majken har fyra framtänder som är på väg att bryta igenom samtidigt. DEt är svullet och kliar och hon vaknar flera gånger å nätterna och kliar sig i munnen. Hon pratar och säger några ord då och då. Min stora tjej.
Nu har jag suttit i flera timmar med detta inlägg.. Känns inte som att jag kommer någonstans med det heller. Känns inte som att det blir något längre och att det är ett väldigt rörigt inlägg... Får skriva ett bättre sedan när min mamma eller pierre kommer hem. Pierre kommer hem sent idag då han har ett möte efter jobbet. Men det ska nog gå bra ändå...
Nu ska jag lyssna lite på musik innan jag ska kolla på en favorit serie jag följer på femman kl 14.00. Alltid innan jag hämtar Theo kollar jag på tv avsnitt av denna serie. Den följer en familj av little people som man säger i utlandet. Nu har dom precis adopterat en liten pojke också emd samma sjukdom från kina och ska snart adoptera en liten tjej från indien också med samma sjukdom så det är otrolgit intressant att se hur dom klarar livet och vardagen...
o om du som läser nu känner att ni MÅSte kommentera... tänk efter en gång extra.. jag godkänner bara kommentarer med namn....kan man inte stå för det man skriver behöver man inte kommentera alls...
puss hej