Så har det känt dden senaste tiden.. Att allt går åt helvete... Jag sviker folk jag inte vill svika, men kan inte göra något åt det... Tyvörr är det så. Jag har blivit sviken av systemet ännu än gång nu och dom har satt köppar i hjulen för oss så vi inte kan betala räkningar. Tack och lov har jag en familj som ställer upp och hjälper oss när det krisar som mest så som det gör just nu. barnen får allt det dom behöver oavsett. Allt vi har gpr till dom. Tack och lov har vi fortfarande Ps kort som han får in penagr på varje 1a i månaden. Dom pengarna anvnde vi sen till att storhandla med. Utan dom vet jag inte hur vi skulle göra helt ärligt. Men mat på bordet har vi i alla fall. Och blöjor och välling till barnen. Imorogn ska vi ha 31 års kalas. Hur vi hade råd med det vet jag inte riktigt men det löste sig med det cokså. Majken kommer inte få något av oss i födesledagspresent. Inte imorgon i alla fall utan vi fixar något till henne sim hon får den dagen hon faktiskt fyller 1 istället. Känns lite roligare så tycker jag. Hon kommer nog få en hel del imorogn i alla fall och hon kommer inte att minnas att hon inte fick något av oss just den dagen. Även om det suger att inte kunna köpa nytt till barnen på deras födelsedagar så räcker det gptt och väl för mig att det är begangnat. Så jag söker efter det på dalarö trading så får vi se.
Men i allafall. denna vecka. Den har varot ett trent helvete. Jag tror inte det gått en enda dag utan att jag gråtit floder och faktiskt nästan brytit ihop helt. Varje dag har det hänt något nytt. Det har varit alldeles för mycket den här veckan och min kropp sa upp. Den sa nej nu räcker det. Jag orkar inte mer. Och sen brast det för mig. Jag började gråta och grät i flera timmar.... Jag vet fortarande inte vad jag ska göra och hur det här ska gå, men jag ggråter inte i alla fall.. Just nu. Just nu skulle jag kunna gråta då barnen sover och jag vill inte att dom ska se mig må så här. Jag vägrar visa barnen hur jag egentligen mår. Även om jag vet att dom förstår mer äm vad man tror så vill jag ändå inte. Jag känner mig som en dålig mamma när jag gråter inför barnen. Det vill jag inte känna mig som. Men denna vecka har jag känt mig sämre än sämst. Det är så mycket som hänt denna vecka så jag vet inte ens vart jag ska brja. jag kommer dock inte skriva någt om det här, inte exakt iallafall.. Bara arr det hänt saker som gör att vi kommer få kämpa nu ett tag framöver. Sen allt skit med läkaren. I över en vecka har jag och mamma försökt få tag i honom, <Både på sms och via vårdcentralen men inte fått svar på något sv ställerna. Det är hemskt att doms ka kunna göra så. Vårdcentralen måste svara om man skriver till dig. Det är deras jobb. Men nej, inte när jag eller min mamma skriver, för vi är jbara jobbiga och oss bryr dom sig inte om. Dom står bakom medans deras läakre leker gud, vilket han faktiskt gör. Det känns så i alla fall.. Jag hade verkligen behövt honom den här veckan men har alltså inte fått någon hjälp alls. Ingen whats so ever, Det är helt stört... Jag är så arg och ledsen och besviken men jag är framflr allt trött... jag är jävligt trött på att behöva kämpa för att få hjälp för att må bättre. Så här ska det inte behlva vara.. Om några dagar är jag utan tabetter igen och då måste jag ha tag på honom. Vilket hade varit löst redan om han hade ring t under vckan. Jag vet ärligt inte hur länge jag orkar kämpa så här mot läkarna. Hur länge ska jag behva kämpa så här. Resten av mitt liv. Byta vårdcentral säger många. Ja det sja vi, men vi måste få tag i denna läkare först så han har förnyat alla mina recpt INNAN jag byter vprdcentral. Jag tänket inte komma till en ny vc och det första jag frågar efter är morfintableter. Ddet vill jag ha klart och ha hemma flrst innan jag byter. Så jag inte blir utan sen menar jag. Det är en osökerhet att byta vårdcentral. Framflra llt när man äter dessa mediciner. Man får bara hoppas på att man inte drar nitlotten där också.
Ja rörigt blir mina kvällsinlägg då jag knappt kan se något på tangenterna. Svart på väldigt upplyst bakstycke. Inte min grej. Framför allt inte när jag är trött..
Men nu ska jag försöka sova i allafall.. Imorgon är det ju kalas så imrogon kväll kommer ni få ett posotovt inlägg hoppas jag med massor av fina bilder på ungarna och familjen. Ska bli kul att tröffa familjen men jag fasat också för att någon ska säga något om det ekonomiska och det vill vi inte prata om. Så är det bara. Vo kommer klara oss. Barnan mår bra och har det bra och får allt dom behöver och ibland mer där till...=)
skriver mer imorogn...
Puss hej