Hej.
Ja då är Theos inskolning klar. På måndag ska han gå sin första "riktiga" dag på dagis. Han har varit där två dagar redan utan någon av oss. I Torsdags dock var blev det inte så bra dock. Det började redan onsdag morgon igentligen. När vi skulle klä på honom så såg jag att han hade något bett liknande på benen. Min första tanke var loppor då det faktiskt såg ut så. Så jag sa till Pierre att visa utslagen på dagis och be dom hålla koll på dom. Det var också hans första dag då han skulle vara där hela dagen själv. Det gick jättebra och jag gick och hämtade honom vid 3. När vi kom hem så kollade jag hela honom och då hade han ionte en enda prick kvar. Va bra tänkte jag. 20 minuter senare skulle Pierre byta blöja och ropar på mig från badrummet. Jag kom in och fick se stora blaffor med utslag på Theos ben. Då såg jag ju att det var nässelutslag. Efter en studn blev det bara värre och värre. När mamma kom hem så kollade hon och sa till mig att måla runt för att se om det spred sig. Det gjorde det också,men efter någon timme var allt borta. YEs tänkte jag igen. 5 minuter senare har det blaffat upp igen och den här gången var det riktigt illa och såg verkligen hemskt ut. Sen under kvällen blev det bara värre och värre och kliade mer och mer på min stackars pojke. Jag tackade gudarna för att mamma jobbar på akuten och har kontakter där. Hon pratade med flera olika läkare och till slut ringde barnjourläkaren upp mamma och sa att vi kunde ge honom betapred, vilket vi har hemma. Så vi fixade det i lite lite vatten och jag fick tvinga i honom det. Den närmaste timmen innan tabletterna börjat verka var hemsk. Theo grät och kliade och det bara blaffade upp mer och mer.Det var hemskt för mig att se honom lida så. MEn efter en timme så märkte jag att det började lägga sig och han började slappna av mer och somna till ordentligt. Pierre och Majken fick sova i soffan eftersom theo grät och hadehållt alla vakna då och inte bara mig. Vi kom sen på vad det antagligen var som han fått en reaktion på. Tisdags kväll så fick han i sig jordnätsringar som jag åt. Så det var antagligen det. Jag kände mig såklart jättedum som inte tänkt på det när jag åt.. Men det satte sig som tur var inte på andningen utan det blev "bara" utslag. Jag grät när Theo väl somnat då han verkligen led av det här. Jag kände mig som världens sämsta mamma. Usch.
I alla fall. Dagen efter så vaknade vi som vanligt och han var väl lite tröttare än vanligt men inte så att han behövde vara hemma från dagis. Så vi gjorde oss klara och just i Torsdags var min första dag att lämna honom. Jag gick till dagis och berättade då om natten. Jag sa att dom kan ringa om det är minsta lilla och att dom måste hålla koll på om utslagen kom tillbaka. Vid 1 sen ringde dagis till mig och berättade att jag måste komma dit då Theo hade vaknat efter 30 minuters vila och varit helt otröstlig. Det som jag varot så rädd och orolig för hade då inträffat. Jag sa att jag kommer direkt. Tack och lov bor vi ju så nära dagis så det tog inte mer än 5 minuter innan jag var där. När jag kom så bara grät han. Då berättar fröken att han har haft en jättebra förmiddag, ätit bra och sen somnat snabbt. Men efter 30 minuter hade han "vaknat". Hon förklarade det som att han inte var vaken utan bara skrek hysteriskt ändå. DÅ sa jag det att ja, det är det som är nattskräcken som jag berättade om förut. Hon frågade hur vi hanterar det hemma. Då sa jag det att det är svårt. Man får bara försöka trösta och sen hoppas på att det går över snabbt. Men det kan ta upp till en timme ibland. Men vi både trodde att han vaknat av den orsaken att han sovit dåligt natten innan och det tror jag också. Under dom här två veckorna som inskolningen varit har han sovot på dagis varje dag och det har gått jättebra. Han har inte vaknat så här en enda gång. Så jag hoppas att det bara var en engångsförteelse. Jag kommer dock att vara orolig när jag lämnar honom och inte våga åka hemifrån ifall dom skulle ringa igen. Men i alla fall jag fick bära Theo hela vägen hem då han inte ville åka vagnen eller gå. Han bara grät och snyftade. Min stackars kille. Han frågade väldigt mycket efter pappa och det förstår jag eftersom Pierre är den som varit där med honom i nästan två veckor. När vi kom hem sprang han rakt in i Pierres armar. Var jättegulligt att se. O sen var allt bra. Inga fler utslag och inget annat. MIn fina kille.
Majken växer så det knakar. Hon har redan 68-74 i storlek. Mer 74 än 68.. Helt galet.Hon sitter nästan helt själv nu. Galet hur olika det kan vara mellan barnen. Theo både kröp, satt och hade 6 tänder när han var 7 månader. Majken gör inget av det. Haha. Men det kommer när det kommer. Jag försöker inte jämföra mina barn med andras barn men det är klart man gör det. Men jag vet att Majken utvecklas precis som hon ska. Samma sak med Theo. Han pratar mer och upprepar nästan allt han hör nu. Han är på ett sätt lugnare nu när han börjat dagis, han är mer mysig om man kan säga så. Han älskar att sitta i famnen och lyssna på när man läser sagor. Så jag ska ta fram våra gamla sagoböcker till honom snart som vi ska läsa på kvällen. Han somnar mycket snabbare efter att man läst en saga. Fast han är också väldigt trotsig. Haha. Ibland är han väldigt billig. Men det hör väl åldern till. Om en månad blir han hela två år. Helt sjukt. Vi har börjat planera hans födelsedag och ska snart beställa och fixa inbjudningar. Jag kommer att bjuda ALLA. Alltså även dom vi inte pratar med just nu om man säger så. För jag vill verkligen visa att jag ALDRIG kommer hålla barnen borta från dom. Och för att vi faktiskt vill att dom ska komma. Sen är det upp till dom om dom kommer eller inte.
Nu vaknade Majken så nu måste jag ta henne. Har uppdaterat lite nu i alla fall. Ska även slänga in lite bilder,,,
här ser ni lite av hur Theo såg ut... =( Ska också tillägga att en timme efter betapreden så var allt borta och dom ha rinte kommit tillbaka sedan dess....
