mamma.narcsurvivor.blogg.se

Hej. 

nu är det drygt en vecka sen jag skrev sist. Men det har varit mycket senaste veckan. Först behövde jag ju reda ut oredan med läkarna. Sen behövde vi förbereda inför Theos inskolning och sen skulle vi åka till min pappa samt att jag hade psykologiuppgifter att göra. 

 

Det var en väldigt snabb text om hur veckan varit. Ska skriva lite mer utförligt tänkte jag. Först var det ju som sagt läkarna som gjorde bort sig. Om ni inte läst det så kan ni läsa om det i förra inlägget jag skrev. I alla fall. Min så kallade läkare skulle ringa upp mig på torsdagen. Jag satt som vanligt och väntade.. HELA JÄVLA DAGEN väntade jag. Som vanligt ringde han inte fören efter 17 på eftermiddagen. Det tycker inte jag är okej. Han visste att jag väntat på hans samtal sedan tisdagen och då tycker jag att man prioriterar det direkt när man kommer på morgonen. O som vanligt så hade han bortförklaringar om varför han ringer så sent. Det är inte första gången och knappast sista gången. Jag tycker dokc att det är underligt att varje gång han ska ringa mig så kommer det något emellan. ALLTID! och sköterskan här nere är fan så otrevlig mot mig också. Bara för att jag maialr och ringer och vill ha svar NU på mina frågor så blir hon sur och antingen skiter i att svara alls på mina mail eller svarar kort och otrevligt. I alla fall. När han väl ringde så började min utskällning om hur besöket på beroende center var. Han blev typ chokcad över att han skickat dit mig, men det tror jag inte en sekund på då jag fick läsa remissen han skickat in dit. Så att det var ett misstag från hans håll, nej det tror jag inte. Sen bad jag honom förnya mina tabletter och det skulle han göra sa han. Samt att vi pratade om mina sömnproblem som jag haft i många år. Jag fick nåt utskrivet o skulle testa det till igår (onsdag) då han skulle ringa igen. Sen skulle han ju som sagt förnya mitt recept. Efter ett tag gick jag in och kolla så han hade förnyat och då har han förnyat ett, samt skrivit ut det andra, men han hade missat en medicin. Den som jag behövde mest ungefär hade han missat. FAN! jag försöker få tag i honom igen, men det gick ju inte. SÅ jag mailade och berättade för sköterskan att läkaren missat att förnya ett recept och att jag måste ha det typ igår. Men fick jag något svar från henne. NEJ, inte ett enda. Först i måndags fick jag ett svar från honom ,eller han ringde mig och förnyade receptet, men sa att han ville ringa mig på onsdagen ocj prata lite. Ja det får han väl sa jag. Så nu har jag i alla fall värktabletter, men ag vet inte vad jag ska göra med läkaren. Jag har svårt att känna ett förtroende för honom efter allt som hänt, men samtdigt kan jag inte bara byta läkare då det handlar om rätt starka tabletter jag får och om jag skulle byta vårdcentral skulle d se mysko ut. Så jag är rätt kluven. Men för tillfället är jag i alla fall smärtfri med hjälp av tabletterna. Dock när det kommer till sömnen så hjälper inte tabletterna alls. Är som att käka socker. Och igår när han ringde så sa jag det men då tyckte han att jag ska höja dosen och sen ska vi höras om några dagar igen. Antingen imorogn eller måndag. Så jaja sa jag och sen pratade vi lite mer men kom inte fram till så mycket. Eller det gjorde vi väl men är för personligt och inveklat för att skrivas ut här känner jag. När resultaten av utredningen kommer så kan jag berätta vad han tror att det kanske kan vara. Alltså bortsett från diskbråcket. 

 

Till något annat. I måndags var det dags. För den dagen som jag både längtat efter och fasat för. Theos inskolning skulle börja. Vi har under dom senaste veckorna sagt till honom att dagis börjar snart och varje gång vi fgår förbi där säger vi titta där är theos dagis. Samt att i fredags var det grillkväll där med alla föräldrar och barn och vi var självfallet bjudna. Det var kul och Theo verkade ha roligt, dock blir han frustrerad när han inte kan åka rutchkanan. Inte utan hjälp. Han kan inte klättra upp dit själv än och när han sen går på dagis utan mig eller Pierre så kommer han inte få åka om inte han kan klättra själv. Det kommer han bli ledsen över. Eller om fröknarna har tid kommer dom hjälpa hnom då han ÄLSKAR att åka, men det är inte alltid fröknarna kommer ha tid att hjälpa honom. I alla fall. I måndags gick vi upp vid halv 8. Theo sov så länge och jag ville inte väcka honom tidigare. Vi bor ju 1 minut från dagiset så en och en halv timme räcker mer än väl. I alla fall när vi är två som gör barnen klara på morgonen. Kanske inte när jag är ensam sen. Menmen. Theo var exhalterad över att gå till dagis och leka med barnen. Han sa hela morgonen "pappa, barn, eka, gung gung gung". haha. Skrutt ungen. Jag trodde jag skulle bryta ihop helt när dom gått men jag grät i typ 5 minuter sen var det bra. Första dagen gick ganska bra. Theo hade kul och lekte och hade sig. Det som jag har varit orolig över är ju vilan. För det första som slutade Theo sova i vagn för typ ett halvår sen och alla små barn sover i vagn på dagis. Det plus hans nattskräck oroade mig så klart. Första dagen vägrade han somna när vagnen rörde sig lite fram och tillbaka på dagiset, så Pierre fick at en promenad och eftersom det var första dagen så behövde dom inte gå tillbaka sen. Theo somnade efter 45 minuters promenad. Dagen efter blev det samma rutin. Dock tog det bara 30 minuter den gången. Igår tog det 20 minuters promenad. Theo trivs och gör allt som han ska göra. Jga har pratat med en fröken och hon säger att Theo är duktig och allt går jättebra. Skönt att höra. Samt att när det komemr till vilan så sa hon att alla barn har gjort så i början. Alla föräldrar har blivit tvugna att gå promenader dom första dagarna. När det kommer till när han vaknar så vrålar han som alltid, men det går över snabbt. Det är skönt för mig som mamma att höra eftersom det är just det jag oroar mig över. Dock är ju Pierre där nu och jag vet inte om det kommer gå lika bra när ingen av oss är där men det får vi se. Sen idag så skulle Pierre läman honom ensam för första gången. Pierre stannade till halv 10 då dom hade fruktstund och sen sa han hej då och dom kramades och theo vinkade glatt. Så et gick bra. San kom PIerre hem och vi väntade på om telefonen skulle ringa. Efter en timme skulle Pierre gå tillbaka. Då hade allt gått jättebra och inga sura miner eller nåt. Skönt för mig återigen som mamma att höra. Jag satt hemma och oroade mig. O ja jag är överkänslig. Jag har alltid varit en känslig person. Därför kanske det här är otroligt jobbigt för mig. Jag oroar mig över att Theo ska när vi inte är där ramla och göra sig illa och ropa på mamma eller pappa och så är ingen av oss där. Det känns nästan som att jag sviker honom då. Jag har varit där varje gång han gjort sig illa sen han föddes. Så bara tanken på att han blir ledsen och så är jag inte där för att trösta är jättejobbig för mig. Jag har blviit kallad larvig idag o ja jag kanske är larvid. Men om man känner mig så vet man att jag är väldigt känslig av mig. O min son betyder så fruktansvärt mycket för mig. Han är mitt första barn. Och ja jag kanske är överbeskyddande men det är så jag är bara. Det kommer vara lika jobbigt när Majken börjar tror jag. Men det är verkligen jobbigt för mig trots att jag vet att Theo har roligt, att han trivs och att dom är väldigt bra på dagiset. Det är väldigt bra pedagoger där och det får mig att känna mig trygg i att lämna mitt barn där. Men det är ändå väldigt jobbigt. Är jag larvig. Ja kanske, men jag tror inte jag är larvig ändå. Jag är bara så som jag är. 

 

Imorgon ska Pierre lämna honom igen vid fruktstunden fast den här gången ska han vara där själv fram tills dom ska äta lunch. Ska bli intressant att se hur det går. Jag tror säkert det går bra. Nu ligger Theo i soffan bredvid mig och verkar helt slutkörd. Han brukar vara sjövild men inte idag. Inte just nu i alla fall... Min fina kille. Nu märker jag att jag verkligen njuter av varje liten minut med honom på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan han började dagis. Även om det bara gått fyra dagar. Jag både längtar och fasar för dagen då jag ska lämna honom första gåmgen. Usch. Men men. Det kommer bli bra och det kommer gå över för min del. 

 

Slänger upp lite bilder och sen får inlägget vara slut.. 

Det